Carl Gustav Carus
Wikipedia
Carl Gustav Carus, född 1789 i Leipzig, död 1869, tysk läkare, professor.
Efter att 1811 ha blivit medicine doktor i Leipzig blev han 1814 professor i obstetrik vid medicinsk-kirurgiska akademien i Dresden och föreståndare för barnmorskeskolan därstädes, en befattning han behöll fram till 1827, då han blev livmedikus. Samma år inträdde han i Medicinalstyrelsen och hade ett stort inflytande på ordnandet av medicinalväsendet.
Carus var starkt påverkad av den naturfilosofiska riktningen inom medicinen och hade särskild betydelse för anatomin, kranioskopin och psykologin. Han publicerade en rad arbeten inom obstetrik och gynekologi, två ämnen som han bestämt önskade förena. Bland hans skrifter kan nämnas Lehrbuch der zootomie (1818; andra upplagan 1834), Lehrbuch der Gynäkologie (1820; tredje upplagan 1838), Grundzüge zur vergleichenden Anatomie (1828), Grundzüge einer neuen Kranioskopie (1841), Atlas der Kranioskopie (andra upplagan 1864) och Psyche, zur Entwickelungsgeschichte der Seele (1846; tredje upplagan 1860).
År 1862 blev han president för den Kejserliga Leopoldinsk-Karolinska Akademien, ett tecken på det anseende som han åtnjöt. Han var vän med Goethe och skrev åtskilliga arbeten om honom, däribland Goethe und seine Bedeutung fur die se und die kunftige Zeit (1863). Genom Briefe über die landschaftsmalerei (1831; andra upplagan 1835) blev han även ett ansett namn som konstskriftställare. Han var också själv en utmärkt landskapsmålare.
[redigera] Källor
- Salmonsens Konversations Leksikon, anden udgave, bind IV, Köpenhamn MCMXVI.
