Cement
Wikipedia
Cement är ett hydrauliskt bindemedel, vilket kännetecknas av att det hårdnar genom reaktion med vatten till en produkt som är beständig mot vatten. Ett mer korrekt namn på den cement som används idag är portlandcement, patenterat 1824 av Joseph Aspdin. Namnet refererar till halvön Portland i England då cementets färg är lik portland-stone; en välkänd byggnadssten. Cement är en viktig ingrediens i betong och murbruk. Den första svenska cementen såg dagens ljus 1872 i Lomma i Skåne men redan för ett par tusen år sedan använde sig romarna av cement- och betonglika material vilka de kallade concretum - därav det engelska ordet concrete. Byggnadsverken kallades Opus caementicium, därav det svenska ordet cement. Romarnas kunnande gick dock förlorat efter romarrikets sönderfall och tekniken var länge bortglömd.
Cement består av puzzolaner, material rika på kiseldioxid (även kallat kiselsyra) och kalk. När vatten tillsätts reagerar dessa med vattnet och bildar kalciumsilikathydrat. Dagens cement tillverkas huvudsakligen av kalksten och lera. Delmaterialen krossas och bränns till knytnävsstora klinker. Dessa males till ett fint pulver som efter tillsats av bland annat flygaska saluförs som cement av olika kvalitéer. Tillverkningen av cement är mycket energikrävande.
