Demens
Wikipedia
Demens (Lat.) betyder ordagrant utan själ. Demens är en varaktig sjuklig störning av högre intellektuella funktioner med försämring av minne och logiskt tänkande samt personlighetsförändringar och emotionella störningar utan medvetandesänkning. De flesta fall av demens drabbar äldre personer, senil demens. I folkmun sägs det ibland att dementa är "senila" men ordet senil betyder kort och gott "gammal". Demens som drabbar medelålders kallas presenil demens.
Det finns tre typer av orsaker till demens:
- Primärdegenerativa demenser där en sjukdom med okänd etiologi skadar hjärnvävnaden. Exempel är Alzheimers sjukdom, frontallobsdemens och Huntingtons sjukdom.
- Vaskulära demenser, där den vanligaste typen, multiinfarktdemens, orsakas av många små hjärninfarkter (blodproppar i hjärnan).
- Övriga demenser, vilka är sekundära till en annan kroppslig sjukdom, till exempel B12-brist, alkoholdemens eller lågtryckshydrocefalus.
Äldre personer drabbas ofta av demenslika symptom vid störningar i livet såsom personliga kriser, sömnbrist, vätskebrist, bristande mathållning eller infektioner såsom urinvägsinfektion. Vid en äkta demens finns oftast en sådan så kallad pseudodemens ovanpå den äkta, som orsakas av hjärnskadan. Denna falska demens kan gå tillbaka om exempelvis regelbunden tillsyn leder till bättre kosthållning och förbättrade matvanor. Själva grunddemensen är dock irreparabel.
