Huggorm
Wikipedia
| ?Huggorm | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Kräldjur Reptilia |
| Ordning: | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Underordning: | Ormar Serpentes |
| Familj: | Huggormar Viperidae |
| Släkte: | Vipera |
| Art: | Huggorm V. berus |
|
|
|
| §Vipera berus Auktor: Linné, 1758 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Huggorm (Vipera berus) art inom familjen huggormar. Huggormen är en de tre naturligt förekommande ormarterna i Sverige. Huggormen är, liksom de andra två snok och hasselsnok, fridlyst - en vild huggorm får avlägsnas från tomtmark, men dödas endast "om detta är omöjligt".
Innehåll |
[redigera] Utseende
En vanlig svensk huggorm blir ca 65 centimeter lång, men enstaka exemplar om cirka 100 cm är kända. Honorna blir i allmänhet större än hanarna. Huggormar har vertikala pupiller (som på en katt till skillnad från snokens runda). Huvudet är brett och platt, med fjäll som är mindre än snokens.
 |
Huggormen har oftast en relativt ljus grundfärg med ett mörkt sicksack-band längs ryggen. Ofta är grundfärgen ljusbrun och bandet mörkbrunt. Hannar som nyss bytt skinn kan ha silvergrå grundfärg med svart band. Det finns också helsvarta — melanistiska — individer. Dessa är speciellt vanliga längs våra kuster, i skärgårdar och andra ö-land. Ärftligheten är inte helt klarlagd, men flera honor än hanar är helsvarta. Nästan alla huggormar föds normalfärgade, men en del blir mörkare med åren.
Snokar och helsvarta huggormar är mycket lika varandra. Ett sätt att skilja dem är att studera huvudet. Snokar har en gul fläck på varje sida av huvudet. Sådana finns inte på huggormar.
[redigera] Beteende
I Sverige äter huggormen mest sorkar och grodor. I andra delar av världen är insekter en viktig del av dess föda. Huggormen övervintrar i hålor, rösen eller rishögar. Huggormen simmar bra, även om den inte trivs lika bra i vattnet som snoken. Den kan även klättra i träd, även om den inte gör det så ofta.
Huggormen är ovovivipar; den bildar ägg men dessa kläcks vanligen redan inne i moderns kropp och hon föder levande ungar. Parningen sker i slutet av våren och honan föder ungarna i slutet av sommaren. Vid födseln är ungarna knappt 20 cm långa, och kallas äspingar. Det bör dock noteras att ordet äsping har olika betydelser i olika delar av Sverige; i vissa landsändar kallas honan för äsping.
[redigera] Huggormens gift
Huggormen är den enda giftiga ormen som finns i Sverige. Giftet är en blandning av olika enzymer, och har två funktioner; det används dels till att döda bytet, men också för att underlätta spjälkningen av maten. Det verkar i första hand på blodet och blodkärlen; blodkropparna förstörs och de små blodkärl som kallas kapillärer går sönder, så att blodet rinner ut i vävnaderna. Giftet verkar även på nervsystemet, och bytesdjuret dör oftast antingen på grund av inre blödningar eller på grund av att hjärtverksamheten eller andningen satts ur spel. På människan får bettet liknande effekter, men verkan är mycket mera lokal än hos en åkersork som snabbt får giftet spritt i hela systemet. För vuxna är ett huggormsbett sällan livshotande. Det har hänt att människor dött efter huggormsbett, då vanligen på grund av överkänslighet (anafylaktisk chock/allergichock) men det årliga antalet dödsfall efter stick av bin eller getingar är större. Ungefär 200 personer per år söker läkarhjälp för huggormsbett i Sverige; till detta kommer dem av de bitna som aldrig uppsöker läkare. Någonstans mellan en tredjedel och hälften av alla huggormsbett är "torra bett" där ormen endast bitit utan att spruta in något gift; detta eftersom ormen skiljer på försvarsbett och bett för att skaffa mat.
[redigera] Kuriosa
Linné klassificerade "rödbrun huggorm" som en egen art, möjligen för att man inte insåg att de bruna och de silver-svarta ormarna tillhörde samma art.
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Huggorm
