Jin
Wikipedia
Jin (晋) eller Jinyu (晋语) är en kinesisk dialektgrupp som talas av omkring 45 miljoner människor framförallt i provinsen Shanxi, men också i delar av Inre Mongoliet och angränsande områden i Shaanxi, Henan och Hebei.
Jin har traditionellt räknats som en variant av nordkinesiska, mandarin, men räknas nu oftare som en egen dialekt. Räknat som eget språk (vilket är rimligt med tanke på skillnaderna mellan kinesiska dialektgrupper) är det världens 26:e största.
Ett för jin utmärkande drag är mängden sammandragningar av två tecken/ord till ett. Det är ett fenomen som förkommer även i rikskinesiska, men inte i lika hög grad.
| kinesiska: dialekter av talad kinesiska | |
| dialekter: | mandarin | jin | wu | hui | xiang | gan | hakka | yue | pinghua | min |
| danzhouhua | shaozhou tuhua | xianghua | |
| Underkategorier av of min: | min dong | min bei | min zhong | pu xian | min nan | qiong wen | shao jiang |
| Obs. Detta är en endast en komprissad klassificering av kinesiska språk och bör inte ses som normerande. | |
| fullständigare lista över kinesiska dialekter | |
| officiella talade varianter: | standardkinesiska | kantonesiska |
| kinesisk fonologihistorik: | fornkinesiska | medeltidskinesiska | ptoto-min | proto-mandarin | haner |
| varianter av kinesiskt skriftspråk | |
| officiella skriftspråk: | klassisk kinesiska | vardagskinesiskt skriftspråk |
