Johan Thyrén

Wikipedia

Professorn, rektorn och ministern Johan Thyrén. Foto: Atelje Maria Jonn, Lund.

Johan C W (Carl Wilhelm) Thyrén, född 6 april 1861 i Lund, död 4 maj 1933 där, universitets lärare, filosof, historiker, jurist. Han var (liberal) justitieminister 1926-28, och rektor för Lunds universitet 1916-26.

Johan Thyrén var son till kyrkoherden Hans Thyrén och Anna Maria Helena Schlyter. Han tog mogenhetsexamen i Lund 1878 och sedan student vid Lunds universitet, promoverades 1883 till fil.dr. och blev docent samma år i teoretisk filosofi och 1886 i historia. 1888-1893 var han föreståndare för den teoretiska provårskursen vid allmänna läroverket i Lund, drev samtidigt juridiska studier, avlade 1892 jur.kand.-examen och utnämndes efter praktisk domartjänstgöring (jfr notarietjänstgöring) till extra ordinarie professor i romersk rätt och rättshistoria vid Lunds universitet 1894. 1896 utnämndes han till professor i straffrätt och juridisk encyklopedi vid Lunds universitet. Han blev juris hedersdoktor i Lund 1900, i Oslo 1911. Han var riksdagsledamot 1909-1917 och rektor för Lunds universitet 1916-1926. Han tog 1926 avsked från professuren och inträdde 7 juni samma år som justitieminister i C.G. Ekmans ministär, och avgick med regeringen Ekman 1928.

I anledning av en riksdagens skrivelse 25 april 1908 angående förändring av gällande bestämmelser rörande botes- och bötesförvandlingsstraffen erhöll han 1909 av regeringen uppdraget att verkställa utredning och framlägga förslag angående de ändringar i gällande lagstiftning, som i sådant avseende kunde befinnas lämpliga. Under hans händer har ur detta uppdrag framvuxit förslag, vilka avser en helgjuten svensk strafflagsreform. I sådant hänseende har han i tryck framlagt dels en allmän principutredning (Principerna för en strafflagsreform, I-III, 1910-14, del I även i tysk upplaga 1910), dels också ett Förberedande utkast till strafflagens allmänna del med kortfattade motiv (1916). Av speciella delen föreligger ett utkast till kapitlet om brott mot kroppslig okränkbarhet (1917).

Det begreppsanalytiska intresset hos Thyrén beror inflytande av hans lärare Johan Jacob Borelius. Även morfadern C.J. Schlyter hade ett stort inflytande i tidiga år, och Thyrén framkommer som mogen tänkare redan i tidiga skrifter. Han kallades "Trollkarlen från Lund" då han var mycket kunnig inom flera områden: vid sidan av vetenskapen var han en duktig sportsman och musiker.

Vid sidan av lagarbetet och sin lärarverksamhet har Thyrén även ägnat ett betydande intresse åt politiken. Han har varit ledamot av Andra kammaren 1909-11 för staden Lund och av Första kammaren 1912-1917 för Uppsala län. Därvid har han, i trots av det efter proportionsvalens införande alltmera genomförda partiväsendet, hävdat en självständig, utanför partiorganisationerna vald ståndpunkt. Som justitieminister hade han inget bestående inflytande. Han införde en ny arvslag, lagar om kollektivavtal och arbetsdomstol - detta skarpt kritiserat av socialdemokraterna.

Ett flertal smärre, delvis mycket uppmärksammade, politiska skrifter har också flutit ur hans penna. 1916 valdes han till Lunds universitets rektor och gjorde då ett uppehåll i den aktiva politiken.

Thyrén förekommer, i lätt parodierad form, under namnet Professor Borén i Fritiof Nilsson Piratens roman Tre terminer.

Företrädare:
Torsten Nothin

Sveriges justitieminister
1926-1928

Efterträdare:
Georg Bissmark

Företrädare:
Axel Kock

Rektor för Lunds universitet
1916-1926

Efterträdare:
Axel Moberg

[redigera] Bibliografi

Kritisk framställning af Herbert Spencers Principles of psychology, (1883),
Den första väpnade neutraliteten (1885-1886) och
Verldsfreden under Napoleon (1887).

Sitt omfattande juridiska författarskap inledde han med

Culpa legis Aquiliae (1893) samt
Makes gäld (s.å.).

Bland hans förnämsta straffrättsliga arbeten märks

Abhandlungen aus der rechtsphilosophie (I, "Bemerkungen zu den kriminalistischen kausalitätstheorien", 1894; II,
"Dolus und culpa", 1896),
Förfalskningsbrotten (1895),
Kommentar till strafflagen kap. la (1906),
Straffrättens allmänna grunder (1907),
Kommentar till strafflagen kap. 20 (1908) samt
Le délit de diffamation (Lund och Leipzig 1918).