Ludwig von Mises
Wikipedia
Ludwig von Mises, född 29 september 1881 i Lemberg, död 10 oktober 1973 i New York, var en österrikisk nationalekonom och en av de främsta företrädarna för den österrikiska skolan och liberalismen.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Han studerade vid universitetet i Wien under Eugen von Böhm-Bawerk. Formellt undervisades von Mises i juridik, då universitetet inte hade en separat institution för nationalekonomi. År 1912 publicerade von Mises sin första bok, Theorie des Geldes und der Umlaufsmittel, på engelska The Theory of Money and Credit. Von Mises utvecklar i boken Carl Mengers teorier om pengar. (Se #Pengateori) Han undervisade på universitetet i Wien mellan 1913 och 1934 samtidigt som han var rådgivare till den österrikiska regeringen. 1919 kom von Mises' andra bok, Nation, State and Economy ut. Hans nästa viktiga verk var artikeln Economic Calculation in the Socialist Commonwealth. (Se nedan.)
Von Mises var tvungen att lämna Österrike 1934 då nazisterna kom till makten. Nazisterna brände alla hans manuskript som han hade blivit tvungen att lämna efter sig. Han flyttade först till Geneve för att senare (1940) flytta till USA där han undervisade vid New Yorks universitet mellan 1945 och 1969.
Von Mises avled 1973 i New York.
Denna artikel ingår i serien om Liberalism. |
Huvudinriktningar |
Socialliberalism |
Nyliberalism |
Mindre inriktningar |
Frisinne |
Objektivism |
Anarkokapitalism |
Nationalliberalism |
Neolibertarianism |
Paleolibertarianism |
Geolibertarianism |
Liberojuvenilism |
Ordoliberalism |
Klassisk liberalism |
Marknadsliberalism |
Idéer |
Frihet |
Naturrätt |
Kapitalism |
Laissez faire |
Den osynliga handen |
Organisationer |
Liberala internationalen |
ELDR |
ALDE |
Liberala partier |
redigera |
[redigera] Von Mises bidrag till den österrikiska skolan
[redigera] Praxeologi
[redigera] Pengateori
Den österrikiska skolans pengateori framlades först av Carl Menger i Principles of Economics. Menger argumenterade för att pengar uppstår på en fri marknad, utan att staten är delaktig. Von Mises utvecklade denna teori och argumenterade för att det inte finns något annat sätt för pengar att uppstå. Han tillämpade marginalnyttan på pengar, då han ansåg att det inte finns någon dikotomi mellan mikroekonomi och makroekonomi, och att makroekonomin lyder under samma lagar och kan studeras på samma sätt som mikroekonomin. (Denna syn delas av andra österrikare.) Mises menade att efterfrågan på pengar beror på osäkerhet om framtiden. I den jämnt roterande ekonomin skulle det inte finnas något behov för att inneha pengar, eftersom alla skulle veta exakt vad de vill köpa och vad säljarna vill köpa i framtiden. I ett sådant scenario skulle byteshandel vara mer praktiskt än pengar.
Men, den jämnt roterande ekonomin existerar inte i verkligheten, och alla har därför ett behov av att inneha pengar. När penningmängdens storlek ändras, följer behovet att inneha pengar efter, eftersom priserna förändras. Von Mises definierar inflation som en ökning i penningmängden. Han menar att den vanliga definitionen, en stigande prisnivå, är värdelös då den är omöjlig att tillämpa utan att bryta mot principen om metodologisk individualism, och "prisnivån" hela tiden förändras när efterfrågan gör det. Att definiera inflation eller deflation som en svängning större än ett visst procenttal skulle vara godtyckligt och inte hjälpa nationalekonomin över huvud taget. Denna definition bidrar även till att försvåra studiet av en av de oundvikliga konsekvenserna av att inflatera penningmängden. Mises menade att eftersom vissa människor får de nyskapade pengarna före andra, så kommer de att bli rikare, men på alla andras bekostnad.
Von Mises rekommenderade ett återinförande av guldmyntfot och avskaffandet av alla centralbanker. Han såg dessa som två oumbärliga steg mot införandet av ett liberalt samhälle. Möjligheten att ad libitum inflatera penningmängden och göra sig själv rikare, utgör avskaffandet av det hinder för staten att växa som synlig beskattning utgör. Skatter måste nämligen betalas av någon, och mer synliga skatter kommer stöta på större motstånd än mindre synliga. Inflation är enligt von Mises, och efterföljande österrikare som Murray Rothbard, den osynligaste skatten.
[redigera] Konjunkturcykler
Enligt von Mises och efterföljande österrikare beror konjunktur på kreditexpansion. När en bank, oftast centralbanken, expanderar krediten, utan att ökat sparande har skett, skapas en illusion av att tillgången på kapitalvaror är större än vad den är och marknadsränta sjunker. Detta leder till felinvesteringar. En högkonjunktur råder, företag nyanställer och nyinvesterar. När kreditexpansionen upphör, vilket den enligt von Mises måste göra, om pengasystemet inte ska kollapsa helt, uppdagas dessa felinvesteringar och en lågkonjunktur börjar. Lågkonjunkturen anses vara en återjusteringsprocess, där felinvesteringarna rättas till. Depressionen i USA på 1930-talet berodde alltså enligt österrikarna på den amerikanska centralbankens expansiva kreditpolitik. Österrikiska nationalekonomer menar att lågkonjunkturen är oundviklig och alla försök att undvika den kommer bara göra den värre. Det enda sättet att minska lågkonjunkturens verkningar är enligt dem att omedelbart upphöra med kreditexpansion, eftersom fortsatt kreditexpansion bara leder till fler felinvesteringar. Von Mises påstår att lågkonjunkturen skall ses som framsteg och högkonjunkturen som bakslag, eftersom högkonjunkturen för produktionen bort från vad den borde vara, från konsumenternas perspektiv, och lågkonjunkturen är en återjustering av produktionen.
Von Mises ger argument för att alla andra teorier om konjunkturcykler måste erkänna den österrikiska teorin.
[redigera] Socialism
1920 publicerade von Mises artikeln Die Wirtschaftsrechnung im Sozialistischen Gemeinwesen, Economic Calculation in the Socialist Commonwealth. I artikeln framför han påståendet att eftersom en socialistisk ekonomi, med vilket menas en ekonomi där alla produktionsmedel ägs av kollektivet, eller staten, inte har någon marknadsekonomi för produktionsmedel och priser är ett marknadsfenomen, så kan det inte existera några priser på produktionsmedel. Detta medför att bokföring blir omöjlig, eftersom man inte kan räkna på sina kostnader. Det blir därför omöjligt för centralplanerarna att veta huruvida en järnväg bör byggas eller inte, och om man beslutar att den bör byggas, vilken teknik man ska använda, vilken sträckning, vilken sorts tåg som ska trafikera den och hur ofta och så vidare. Istället för att vara en planerad ekonomi, är socialismen enligt Mises ekonomiskt kaos och "famlande i mörker".
Enligt von Mises var Nazityskland en socialistisk ekonomi, eftersom staten där de facto kontrollerade alla produktionsmedel.
[redigera] Interventionism
Von Mises argumenterade för att interventioner, som regleringar, skatter och priskontroller alltid får motsatt effekt. Till exempel får ett pristak på mjölk, infört för att ge fattigare ökad tillgång till mjölk, rakt motsatta konsekvenser och minskar utbudet för alla.
Von Mises drog slutsatsen att det enda möjliga sociala systemet var laissez-faire-kapitalism, det vill säga en nattväktarstat.
[redigera] Von Mises som liberal
Ludwig von Mises förkastade tanken på en naturrätt. Han ansåg att förespråkare för naturrätten antog att alla människor var lika. Von Mises försvarade likhet inför lagen med utilitaristiska argument. Han var även anhängare av ett representativt, demokratiskt statsskick eftersom han ansåg att det tillät ändringar i lagar utan blodiga revolutioner och statskupper. Han var motståndare till anarkism och såg staten som nödvändig för ett välfungerande samhälle. Han poängterade dock flera gånger att "staten är motsatsen till frihet", och om det var möjligt att ha ett samhälle utan stat, så skulle detta vara tvunget att införas. Flera av hans efterföljare, som Murray Rothbard och Hans-Hermann Hoppe är istället anarkokapitalister. Han såg secessionism som en viktig del av liberalismen. Von Mises var även drogliberal. Hans argument för detta är att om staten finns till för att skydda individen från sin egen dumhet och från att skada sig själv, varför förbjuder man då inte dåliga böcker och dåliga ideologier? Tolerans är enligt von Mises en liberal dygd. En fri människa måste tolerera sina medmänniskors val att leva som han anser vara fel.
[redigera] Bibliografi i urval
- Theorie des Geldes und der Umlaufsmittel (1912) (engelsk översättning The Theory of Money and Credit)
- Die Wirtschaftsrechnung im Sozialistischen Gemeinwesen (1920) (engelsk översättning Economic Calculation in the Socialist Commonwealth)
- Die Gemeinwirtschaft: Untersuchungen über den Sozialismus (1922) (engelsk översättning Socialism: An Economic and Sociological Analysis)
- Liberalismus (1927) (engelsk översättning Liberalism)
- Human Action: A Treatise on Economics (1949).
[redigera] Se även
- Österrikiska skolan
- Carl Menger
- Eugen von Böhm-Bawerk
- Murray Rothbard
- George Reisman
- Ayn Rand
- Liberalism
[redigera] Externa länkar
En artikelserie om liberalism |
John Locke | Montesquieu | Voltaire | Adam Smith | Anders Chydenius | Thomas Jefferson | Frédéric Bastiat | Alexis de Tocqueville | John Stuart Mill | Herbert Spencer | Lord Acton | Ludwig von Mises | Friedrich von Hayek | Karl Popper | Ayn Rand | Isaiah Berlin | Milton Friedman | Robert Nozick |