Nordmän
Wikipedia
Nordmän kallas i Sverige traditionellt de nordgermanska stammarna i Norden, det vill säga svenskar, danskar, norrmän, islänningar och färöingar, under vikingatiden och dessförinnan. Namnet är dock problematiskt eftersom nordmenn/mænd på norska såväl som danska enkom betecknar invånarna i Norge. På fornisländska användes namnet norrœna menn eller norrœnir det vill säga norröner, som ett samlingsnamn för alla skandinaver (av germanskt ursprung). Namnet betyder "människor som talar norröna". Norröna i sin tur var beteckningen på det dåtida gemensamma nordiska tungomålet. I England används alltjämt termen norsemen för att beteckna den vikingatida skandinaviska befolkningen, ett namn som motsvarar norröner, emedan norse är den engelska beteckningen för norröna.
Namnet nordmän uppträder först i engelska och frankiska krönikor från vikingatiden. Efter attacken på Lindisfarne i England bad till exempel munkarna Gud att beskydda dem från furore normannorum, det vill säga från nordmännens vrede. Det ligger vidare bakom det franska landskapsnamnet Normandie som bebyggdes av vikingatida skandinaver, huvudsakligen från Danmark.
Beteckningen har troligtvis sitt ursprung i sydligare boende germaners, såsom saxares och frankers, namn på sina fruktade nordliga grannar. Andra samlingsnamn för denna folkstam hos utländska nationer är exempelvis daner (anglosaxare), varjager (slaver, greker), och lochlanach (irländare).
