Paul I av Ryssland

Wikipedia

Paul I av Ryssland (ryska: Павел I Петрович), Pavel Petrovitj, född 1 oktober 1754, död 23 mars 1801 (mördad), var rysk tsar från 1796 till sin död. Han var son till Peter III eller Sergej Saltykov och Katarina den stora.

I hela sitt vuxna liv hade Paul hatat sin mor för hennes tveksamma roll i sambandet med Peter III:s död. Paul betraktade Peter som sin far. Talet om att greve Sergej Saltykov var fadern ansåg Paul som rent förtal.

Som nybliven självhärskadare gav Paul order om att Peter III:s kvarlevor skulle grävas upp. Peter hade fått en enkel gravplats vid Alexander Nevskij-klostret i Sankt Petersburg. Hans förmultnade kvarlevor och en bit av uniformsrocken som fanns kvar placerades i en kista, som i sin tur ställdes bredvid Katarinas. En banderoll förkunnade: "Skilda åt i livet, förenade i döden".

Paul deltog först (jämte bland andra Österrike och Storbritannien) i krig mot Frankrike men ändrade sedan politik och ingick 1800 ett väpnat neutralitetsförbund med Sverige, Danmark och Preussen mot Storbritannien och inledde förhandlingar med Napoleon. Han förde en i stora stycken misslyckad utrikespolitik, som bland annat gjorde Frankrike, Storbritannien och Österrike till hans fiender. Nyckfull och misstänksam blev Paul snart en ren despot; troligen var han sinnessjuk. Snart därefter föll han dock offer för en sammansvärjning och han blev med sonen Alexanders hemliga vetskap mördad genom strypning av några officerare. Det anses vara en brittiskstödd konspiration genomförd av brittiskvänliga officerare.

Företrädare: Katarina II den stora

Kejsare av Ryssland 1796–1801

Efterträdare: Alexander I