Rådet mot skadliga våldsskildringar

Wikipedia

Rådet mot skadliga våldsskildringar, även kallat Medierådet och Våldsskildringsrådet, inrättades i Sverige som en kommitté 1990. Kommitté arbetar med frågor om mediepåverkan och mediesituationen för barn och unga. Syftet är att minska riskerna för "skadlig påverkan". Kommittén lyder under Utbildnings- och kulturdepartementet.

Innehåll

1 Historia

[redigera] Historia

Rådets huvuduppgifter har med åren, precis som barns och ungdomars liv och fritid, förändrats. Under första halvan av 1990-talet handlade de ungas medievardag mest om TV och video. Under andra halvan av 1990-talet hade de oftast ersatts av interaktiva medier som datorspel och Internet. Medierna används numera alltmer på det egna rummet, och många vuxna vet mindre än barnen om dessa medier.

[redigera] Grundande

Under 1980-talet hade debatten kring så kallat "underhållningsvåld" flammat upp igen i Sverige. Vissa påstod att mycket våld var "videons fel", medan andra skyllde på annat. Sveriges regering presenterade i "prop 1989/90:70" ett brett åtgärdsprogram för att "minska skadeverkningar av våldsskildringar i rörliga bilder". Regeringsförslage innebar bland annat att inrättandet av ett särskilt råd mot "skadliga våldsskildringar" föreslogs. Detta råds skulle få i uppgift att samordna olika insatser av statliga och andra myndigheter, organisationer och näringslivet. Regeringsförslaget innebar även ett förslag att Statens biografbyrå skulle få tillsyn över videogrammarknaden, och för detta ändamål bygga upp en organisation i Sverige.

Genom ett beslut den 22 mars 1990 tillkallade chefen för dåvarande Utbildningsdepartementet en organisationskommitté som fick i uppdrag att utarbeta förslag till bland annat organisation för rådet och för Statens biografbyrås tillsyn över videogrammarknaden. Kommittén lämnade sina förslag om rådet den 30 maj 1990.

[redigera] Censur och extremvåld

Föräldrar hade bildat en stark opinion mot underhållnigsvåld, bland annat genom att enas lokalt, bilda aktionsgrupper och genomföra namninsamlingar. Föreningar och organisationer hade fört upp videovåldet på sina dagordningar och mediagrupper hade tillsatts i många kommuner. En av anledningarna av kommitténs grundande var att gå denna opinion till mötes. Sveriges regering och Sveriges riksdag ville inte införa obligatorisk förhandsgranskning av videogram, mest för att det sades vara ineffektivt då de flesta extremvåldsfilmer finns på den svarta marknaden. Man ansåg det vara bättre att samarbeta med folkrörelser och med skilda lokala grupper i hopp om att kunna påverka och förändra utbudet. Kommitténs medel skulle vara opinionsbildning, kunskapsutbyte och information. En annan anledning till att rådet tillsattes var för att markera att det svenska samhället inte accepterade den utveckling som skett.

[redigera] Övrigt våld

Kommitténs fick även andra uppgifter än att arbeta med "extremvåldet", utan alla våldsskildringar med rörliga bilder som når barn och ungdomar. Till exempel räknades även TV-nyheterna och det så kallade underhållningsvåldet. Man inriktade sig även på det våld i dator- och TV-spel som börjat växa fram.

Rådet skulle även få barn och ungdomar att själva kritiskt granska våldsutbudet. Man var medveten om att ungdomar ofta kunde mer om vuxna om video.