Bandkeramiska kulturen
Wikipedia
Bandkeramiska kulturen är en centraleuropeisk kultur, bäst känd från Tjeckien, Slovakien, södra och västra Tyskland samt Nederländerna. Kulturgruppen förekommer även i Ungern, Österrike, Polen, Belgien och Frankrike. Den huvudsakliga näringen var boskapsskötsel med inslag av småskaligt jordbruk.
Den bandkeramiska kulturen uppstod omkrig 5000 f.Kr. och innebar en spridning av jordbrukskulturen från Balkanhalvön mot nordväst. Bebyggelsen är knuten till Centraleuropas fruktbara lösjordsområden.
Den karakteristiska byggnaden är ett långhus med konstant bredd, cirka 6 meter. Husets längd kunde vara upp till 40 meter. I bland annat Holland och Tyskland har byar med 50 till 100 hus undersökts. Dock har endast en mindre del av husen varit i bruk samtidigt. Eftersom åkrarna inte gödslades måste man efter ett par år överge dem (och husen), för att sedan återvända efter ett par år.
Ett viktigt redskap hos den bandkeramiska kulturen var en skafthålsyxa.
Keramiken kan delas in i en äldre och en yngre grupp. Den äldre linjebandkeramiken har böjda inristade ornament, den yngre stickbandkeramiken har rätlinjigt instuckna band. Den vanligaste formen, både inom äldre och yngre gruppen, är en halvklotformig skål.
