Bulimia nervosa
Wikipedia
"Bulimia Nervosa" är en ätsjuka eller hetsätning), är en form av ätstörning. Den sjuke hetsäter vid vissa tillfällen och drabbas sedan av sådan ångest att han eller hon kräks upp maten, använder laxermedel eller ägnar sig åt överdriven motion för att på så sätt "bli av" med födan igen. Bulimi liknar anorexi med avseende på den störda kroppsuppfattningen, skillnaden är hetsätningen. En bulimiker behöver inte vara underviktig, utan kan se helt normal ut och det är därför svårare att upptäcka bulimi än anorexi.
Bulimi uppträder i de flesta fall hos flickor och unga kvinnor från 15-16 års ålder till 20-25 års ålder. Sjukdomen karakteriseras av hetsätning och en oemotståndlig längtan efter mat samtidigt som man försöker gå ned i vikt.
Man intar stora mängder mat på kort tid (hetsätning) och varvar detta med ett kompensatoriskt beteende som till exempel bantningskurer, fasta, kräkningar, vattendrivande läkemedel, motion och liknande.
Bulimi är också vanligare än anorexi, en nära besläktad ätstörning som präglas av självsvält. Ofta är man lite äldre när man får bulimi, vanligtvis i slutet av tonåren eller i tjugoårsåldern. Mycket tyder på att bulimi är ett växande problem. Sjukdomen blir allt vanligare bland människor som tidigare inte förknippades med ätstörningar till exempel män och äldre kvinnor.
Till skillnad från anorexi märks inte bulimi lika tydligt utåt eftersom man oftast har normal vikt. Eftersom man känner stor skuld och skam för sitt ätbeteende, försöker man dölja problemen och låtsas att allt är bra. Inombords känner man sig däremot misslyckad som person och maktlös inför sitt ätande. Tankarna kretsar ständigt kring mat, koncentrationsförmågan påverkas och sömnproblem är vanliga. Man pendlar mellan hopp om att äntligen kunna ta kontroll över sina svårigheter och förtvivlan över att det aldrig kommer att ske. Eftersom man skäms för sina problem, och helst vill komma till rätta med dem på egen hand, kan det gå många år av lidande innan man erkänner sina problem och söker hjälp.
Om man har bulimi kan man få en rad kroppsliga besvär. Mag- och tarmproblem är vanliga. Mensen kan försvinna eller bli oregelbunden trots att man är normalviktig. Eftersom man undviker att äta vissa livsmedel kan man få brist på olika ämnen och salter som kroppen behöver. Om man samtidigt har mycket låg kroppsvikt, det vill säga både bulimi och anorexi, kan det vara livsfarligt att hetsäta och kräkas eller missbruka laxermedel.
Det är inte ovanligt att människor med bulimi får allvarliga tandskador eftersom man kräks och magsaften är frätande.
Många som har bulimi har, eller har haft, andra psykiska problem. En uppskattning är att runt hälften av alla med bulimi får allvarliga problem med depression.
Om man använder tarmretande laxerande läkemedel regelbundet under lång tid kan det försämra tarmarnas funktion kraftigt och till exempel leda till förstoppning. Man riskerar att bli beroende av laxermedlet eftersom tarmen så småningom förlorar förmågan till normal tarmtömning. Laxermedel kan också förändra kroppens saltbalans.
Vissa med bulimi använder laxerande läkemedel för att bli av med det som man har hetsätit. Men det är inte särskilt effektivt. Laxermedel tömmer tjocktarmen, men energiupptaget sker redan i tunntarmen där laxermedel har lite effekt. Den viktminskning som man får beror i stället på vätskeförlust. Kroppens reaktion blir därför att samla på sig vätska så fort som möjligt. Det kan felaktigt tolkas som att man har samlat på sig fett och leda till att man använder ännu mer laxermedel.
