Elsa Eschelsson
Wikipedia
Elsa Eschelsson, född 1861, död 1911. Sveriges första kvinnliga juris doktor. Inom det akademiska livet i Sverige har Elsa Eschelsson blivit symbolen för orättvis behandling av kvinnor. Redan vid riksdagsdebatterna på 1860-talet hade vissa ledamöter uttryckt saken så, att kvinnan inte passade till två sorters ämbeten, prästens och juristens, vilka ansågs kräva en högre nivå av moraliskt och rättsligt medevetande. Elsa Eschelsson gjorde först en lysande karriär. Hon avlade en fil.kand. efter tre år vid Uppsala universitet (1885), hon tog en jur.kand. och satt ting vid Uppsala läns södra domsaga. Därefter tog hon jur.lic.-examen och jur.doktorsgrad som den första kvinnan i Sverige (1897). Hon var den första kvinnan i en juridisk karriär, blev docent i civilrätt efter disputationen och var produktiv som vetenskaplig författare. De manliga professorerna kunde inte mota henne förrän hon ville bli professor. Då tog man till de mest formella formuleringar för att stoppa henne. Det absurda inträffade att hon fick föreläsa för studenterna men inte bli professor. Först med behörighetslagen 1923 skulle de formella hindren i sådana fall undanröjas. Trots att Elsa Eschelsson hade stöd av Hjalmar Öhrwall och flera radikala professorer, blev hon inte professor. Andra professorer trakasserade henne och desavouerade henne öppet inför studenterna. Hon tog sitt liv genom en överdos sömntabletter. Hon testamenterade 60 000 kr till en stipendiefond för kvinnliga juris studerande. (Källa: Tore Frängsmyr: Svensk idéhistoria del II)
