Fridlysning
Wikipedia
Fridlysning är en metod som används för att skydda växt- och djurarter som riskerar att försvinna eller på annat sätt hotas. Fridlysning kan ske från regional och ända upp till internationell nivå. I Sverige har Naturvårdsverket fridlyst 300 arter på landsnivå, men också på regional nivå, bland andra idegran och fältsippa i Uppsala län.
[redigera] Omvänd fridlysning
För vilda däggdjur och fåglar gäller i Sverige en så kallad omvänd fridlysning. Alla vilda fåglar och däggdjur (inklusive fladdermöss) är fredade enligt jaktlagen (SFS 1987:259) och jaktförordningen (SFS 1987:905), med undantag för vissa möjligheter till skyddsjakt och för att det under vissa tider på året råder jakttid för en del arter. Det är därmed inte tillåtet att fånga, skada, döda eller ta hem fåglar, fladdermöss, igelkottar eller andra däggdjur. Det är inte heller tillåtet att samla in fågelägg eller att skada bon.
Dessutom är alla vilda arter av grodor, ödlor och ormar sedan 1 januari 2000 fridlysta i hela landet. Sedan tidigare är även alla grod- och kräldjur i Danmark och Norge fridlysta. Huggormen är liksom övriga ormar fridlyst, men om den påträffas på tomtmark får den infångas och flyttas. Om det inte är möjligt att fånga ormen och någon annan lämplig lösning inte finns får den dödas.
De vanligaste arterna (kopparödla, mindre vattensalamander, skogsödla, vanlig groda, vanlig padda och åkergroda) får tas upp och studeras om den inte flyttas från platsen och snarast sätts tillbaka där de infångades. Det är också tillåtet att samla in rom och yngel i begränsad omfattning och förvara dessa för studier av utvecklingen. När ynglen har utvecklats till vuxna djur ska de snarast sättas tillbaka på den plats som de samlades in på.
