Gråsuggor
Wikipedia
| ?Gråsuggor | |
|---|---|
 Ligia exotica
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djurriket Animalia |
| Stam: | Leddjur Arthropoda |
| Understam: | Kräftdjur Crustacea |
| Klass: | Storkräftor Malacostraca |
| Ordning: | Gråsuggor Isopoda |
|
|
|
| §Isopoda Auktor: Latreille, 1817 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Gråsuggor (Isopoda) är en av de mest varierade ordningarna bland kräftdjuren med cirka 10 000 kända arter fördelade på ett hundratjugotal släkten. Det finns arter anpassade till en mängd varierande levnadsmiljöer, allt från landlevande arter till djuphavsarter. De landlevande arterna återfinns huvudsakligen inom underordningen Oniscidea, men denna underordning innehåller även havslevande arter. De djuphavslevande arterna återfinns huvudsakligen inom underordningen Asellota. Det finns också ett flertal arter inom släktet Cymothoa som är parasiter på fiskar; de fäster sig i botten av munhålan och äter från värdens tunga.
Det finns fossil av gråsuggor från karbon (underordningen Phreatoicidea, familjen Paleophreatoicidae) som i princip ser likadana ut som nu på södra halvklotet levande sötvattensarter av samma underordning.
[redigera] Utseende
Gråsuggor är normalt 3-12 millimeter långa, men arten Bathynomus giganteus kan bli upp till 5 decimeter lång och väga 1,7 kilogram.
Kroppen är tillplattad och har tydliga segment på bakkroppen. Antennerna har en lång och tunn yttre del som är uppdelad i många små leder. De har sju benpar och det sista benparet hålls oftast rakt bakåt. Dessa extremiteter har två grenar var som båda är långa och nästan lika stora. Gråsuggorna har gälar som sitter vid det bakersta benparet; även de landlevande arterna har dessa kvar. Dessa gälar tvingar även de landlevande arterna att uppehålla sig i fuktiga miljöer. Gråsuggorna har också lungor, men dessa står enbart för cirka 5% av syreupptagningen.
[redigera] Källor
- Delar av denna artikel är baserade på en översättning från engelska Wikipedia - Isopoda.
- Delar av denna artikel är baserade på en översättning från tyska Wikipedia - Asseln
- Brusca, R. C. and G. D. F. Wilson. 1991. A phylogenetic analysis of the Isopoda with some classificatory recommendations. Mem. Queensland Mus. 31: 143-204.
- Wilson, G. D. F. and R. R. Hessler. 1987. Speciation in the deep sea. An. Rev. Ecol. Syst. 18: 185-207.
