Humanistisk psykologi
Wikipedia
Humanistisk psykologi. Det humanistiska synsättet inom psykologi utvecklades huvudsakligen av Carl Rogers och Abraham H. Maslow i U.S.A. under 1950-talet. Humanistisk psykologi har tenderat att fokusera på personligt ansvar, fri vilja och individens strävan efter att växa som person och nå så hög grad av välmående som möjligt. En viktig del inom humanistisk psykologi är att de tar parti för tilliten gentemot fenomenologi, vilket innebär rapporter av äkta upplevelser utan försök att tolka dessa på något sätt.
Antaganden av humanistiska psykologer gällande försök att förstå mänskligt beteende genom att förlita oss på fenomenologi gjorde att det humanistiska synsättet skiljer sig mycket från behaviorismen som utvecklades ganska kort innan humanistiska synsättet. Det finns tvivel om huruvida det humanistiska synsättet är vetenskap eller inte, men som vanligt när man försöker avgöra om psykologi är vetenskap eller inte är detta ett komplext och svårt problem. Precis som inom alla psykologiska inriktningar finns det delar som talar både för och emot att psykologi är vetenskap. Humanister har dock inte haft lika stor ambition att förklara psykologi som en vetenskap som till exempel behaviourister. Maslow själv sa att det unika för varje individ inte passar in på vad vi kallar vetenskap.
