Hyndlas sång

Wikipedia

	Vissa användare upplever denna artikel som otydlig eller förvirrande.
	Förbättra gärna artikeln. Se diskussionssidan för mer information.

Freja sade: 1. »Vakna, du möars mö! Vakna, min väninna, Hyndla, min syster, som i hålan bor! Nu är ramsvart mörker; rida skola vi två till Valhall, till vigda helgedomen.

2. Bedjom Härfader blid oss vara. Han giver guld till gåva åt följet. Åt Hermod han givit hjälm och brynja, och åt Sigmund svärd till skänks.

3. Han giver seger åt somliga, och åt somliga rikedom, vältalighet åt många, och vett åt andra; han giver vind åt vikingar, verskonst åt skalder, mannamod giver han åt mången kämpe.

4. Till Tor skall jag blota och bedja därom, att han alltid mot dig vill uppriktig vara; dock ej gärna han har att göra med jättars brudar.

5. Tag nu en av dina ulvar ut ur stallet, lät med min galt den löpa tillsammans. Sen är min galt att gudavägen trampa; jag vill ej min härliga häst betunga.»

Hyndla sade: 6. »Falsk är du, Freja, då du frestar mig. Visserligen ser du på oss så med dina ögon, men din vän har du visst med på Valhallsfärden, Ottar den unge, Innsteins son.»

Freja sade: 7. »Dårad är du, Hyndla; drömma jag tror dig, då du tror vännen min med på Valhallsfärden, där som galten glänser, den guldborstige, krigsgalten, som konstrikt mig gjorde dvärgar tvänne, Dain och Nabbe.

8. På samma gång i sadlarne sitta vi skola och om härskares härkomst tala, de gamla ätter, som från gudarne kommit.

9. Vad de slagit om välska guldet, Ottar den unge och Angantyr. Ens skyldighet är det att sköta om, att fursten får fadersarv efter fränderna sina.

10. Ett altar han mig gjorde, uppfört av stenar, nu har stenen av glöden till glas blivit; han färgade den på nytt med nötblod röd, på asynjor alltid Ottar trodde.

11. Nu låt mig om forna förfäder höra och uppräkna bland ätter människor! Vad finnes av skjoldungar, vad av skilvingar, vad av audlingar, vad av ylvingar? Vad är friboret vad är fursteboret, bland män mest urval i Midgårds skygd?»

Hyndla sade: 12. »Du är, Ottar, till Innstein son, men Innstein var till Alf den gamle, Alf var till Ulv, Ulv till Säfare, och Säfare till Svan den röde.

13. Till maka hade din fader, din moder, den smyckade, prästinnan Ledis lär hon ha hetat; hennes fader var Frode, och Friund moder, all denna ätt var yverborna man.

14. Ale var förut ansenligast av män, Halvdan före honom högst av skjoldungar; frejdade voro de fejder dessa furstar hållit; hans verk blevo kända till världens ända.

15. Som måg åt Eymund mäktigare blev han, med sval svärdsegg han Sigtrygg dräpte, äktade Almveig, ypperst av kvinnor, de födde och ägde aderton söner.

16. Därav äro skjoldungar, därav äro skilvingar, därav audlingar, därav ynglingar, därav friboret, därav fursteboret, bland män mest urval i Midgårds skygd; allt är det din ätt Ottar enfaldige.

17. Hildigunn var hennes moder, barn till Svava och Säkonung; allt är det din ätt Ottar enfaldige! Det är av vikt, att du vet det. Vill du än längre?

18. Gift var Dag med Tora, hjältemodern, i ätten där föddes de yppersta kämpar: Fradmar och Gyrd och Frekarne båda, Am och Josurmar, Alf den gamle; Det är av vikt, att du vet det. Vill du än längre?

19. Deras vän var Ketil, Klypps arvinge, han var morfader till din moder. Där var Frode förr än Kare, och av Hild blev Haalv född.

20. Därnäst kom Nanna, Nockves dotter; släkt med din fader hennes son blev genom gifte; det är fornåldrig frändskap . Fram går jag längre; båda jag känner: Brodd och Hörver. Allt är det din ätt, Ottar enfaldige!

21. Isolv och Asolv, söner till Olmod, och till Skurhild, Skeckils dotter; du skall yttermera medtaga många furstar. Allt är det din ätt, Ottar enfaldige.

22. Gunnar balk, Grim hårdskave, Torer järnsköld, Ulv den gapande.

23. [Hervard, Hjorvard, Rane, Angantyr] Bue och Brame, Barre och Reivner, Tind och Tyrving och två Haddingar. Allt är det din ätt, Ottar enfaldige!

24. Österut i Bolm borna voro Arngrims söner och Eyfuras. Gnyet från bärsärkar bröt med mångahanda ont över land och vatten, som om en låga fore. Allt är det din ätt, Ottar enfaldige!

25. Jag känner båda: Brodd och Hörver; i Rolf gamles kämpaskara tjänade båda. Alla stammade från Jormunrek, måg till Sigurd - hör sagan min - den folkens furste, som dräpte Favner.

26. Den väldige hjälten fran Volsung stammade och Hjordis räknade fran Raudung sin ätt, men Eylime från audlingar, Allt är det din ätt, Ottar enfaldige!

27. Gunnar och Hogne, Gjukes söner, och sammaledes Gudrun deras syster. Guttorm var icke av Gjukes ätt, dock var han broder till bådadera. Allt är det din ätt, Ottar enfaldige!

28. Harald hildetand hade till föräldrar: Rörek ringslungarn och rika Aud, Aud den stormrika Ivars dotter, men Radbard var Randvers fader; vigda åt gudarne voro dessa. Allt är det din ätt, Ottar enfaldige!

29. Elva var asarnes antal, när Balder sjönk på banetuvan. Det villig att hämna sig Vale sade och slog sin broders baneman ihjäl. Allt är det din ätt, Ottar enfaldige!

30. Balders fader var Burs son; Frej ägde Gärd; hon till Gymer var dotter, av jättars ätt, och till Aurboda; därtill var Tjatse deras frände, skadelystne jätten, Skade var hans dotter.

31. Mycket vi säga dig och minnas mera; jag väntar, att han må veta det. Vill du än längre?

32. Hake var bäst bland barnen av Vedna, och Hjorvard var Vednas fader; Heid och Rosstjov Rimnes släkt.

33. Alla valor från Vidolv äro, alla värsta trollkarlar från Vilmeid komma, de som sejd bruka från Svarthovde, alla jättar äro från Ymer komna.

34. Mycket vi säga dig och minnas mera; jag väntar, att han må veta det. Vill du än längre?

35. En blev född i urtiden, en gudason med gudakraft; frejdad av vapen, han föddes till världen av jättemör nio vid jordens rand.

36. Mycket vi säga dig men minnas mera; jag väntar, att han må veta det. Vill du än längre?

37. Gjalp honom födde, Greip honom födde, Eistla födde honom och Eyrgjava; honom födde Ulvrun och Angeyja, Imd och Atla och Jarnsaxa.

38. Han starkare gjordes av jordens kraft, av svalkall sjö och svinablod.

39. Mycket jag säger dig men minnes mera; jag väntar, att han må veta det. Vill du än längre?

40. Loke fodde ulven med Angrboda och Sleipner med Svadilfare. Bland alla en trollpacka tycktes värst; hon var från Byleists broder kommen.

41. Loke åt ett hjärta; på lindens bränder fann han halvsvedd hugsten av en kvinna. Lopt blev havande av den leda kvinnan; därav har vart vidunder i världen kommit.

42. Havet går av stormbyar mot himmelen själv, löper över land och luften ger vika. Därav komma snöfall och snabba vindar. Då är undergång åt gudar av ödet besluten.

43. En blev född, av alla den störste, starkare gjord av jordens kraft. I rikedom främst denne furste är, förbunden genom släktskap med boplatser alla.

44. Då kommer en annan, ännu mäktigare, hans namn jag dock icke nämna vågar; få kunna längre framåt se, än Oden skall ulven möta.»

Freja sade: 15. »Bär minnesöl at min galt, att han kan alla orden komma i håg och tälja detta tal på tredje morgonen, när Angantyr och han ättartal räkna.»

Hyndla sade: 46. »Snabbt drag hädan! Att sova mig lyster; av mig får du föga, som främjar din önskan. Du löper, ädla, ute på nätterna, som Heidrun brukar med bockarne ränna.

47. Du sprang efter Od alltid trånande, men än flere fått i din famn komma. Du löper, ädla, ute på nätterna, som Heidrun brukar med bockarne ränna.»

Freja sade: 48. »Eld jag tänder kring trollkvinnan, att du bort hänfrån dig icke bärgar.»

Hyndla sade: 49. »Eld ser jag brinna och jorden bolma; sitt liv de flesta lösa måste. Bär du då åt Ottar öl till handa, etterblandat, med onda förebud!»

Freja sade: 50. Ditt ords förebud skall intet göra fast du bådar oss ont, du, brud åt jätten. Den kostliga drycken han dricka skall; jag beder alla gudar Ottar hjälpa.»