John Blund
Wikipedia
Jon Blund är ett sömnväsen i skandinavisk tradition. Besläktade sömnväsen finns i norra Europa.
Redan på 1700-talet finns belägg för en konkretisering av sömnen, en sömngivare som kommer speciellt till barn. Den danske författaren H.C. Andersen ger honom gestalt i sagan om Ole Lukøye 1842, i svensk översättning Jon Blund. Det första skriftliga belägget för Jon Blund återfinns i Olof Verelius lexikon Index Lingvae Veteris från 1691, där kallas han för Joen Blund och jämförs med isländska Blundur och latinske Somnus (grekiskans Hypnos). Under 1700- och 1800-talet kallas han för Jon Blund.
Jon Blund har med sig två sömnparaplyer, ett svart för stygga barn och ett färgglatt för de snälla. Han har även med sig en spruta med söt mjölk som han kan spruta in i ögonen på barnen. Då blir de så tunga i huvudet att de somnar.
Den mellaneuropeiska sömngivartraditionen utgörs av Sandmann en sagofigur som enligt sagan kommer och strör sand i barns ögon, detta för att sömnen skall inträda. Beviset, säger sagan, för att Sandmann har strött sand i ögonen, är de korn av torkade tårar som emellanåt förekommer i ögonen om morgonen. Denna tradition representeras i Tyskland av Sandmann, i Nederländerna av Klaas Vaak, i Frankrike av Marchand de sable och på Brittiska öarna av Sandman. På Färöarna strör Hákun torvmull i ögonen istället för sand.
[redigera] Östtyska John Blund (Sandmann)
John Blund alias Sandmann (även "Unser Sandmännchen") är en serie dockfilmer som börjades visas i östtysk TV 1959 och blev en stor framgång. Serien såldes till utländska TV-bolag, bl.a. SVT köpte in serien där denna serie visades med Lennart Swahn som "presentatör". Serien om John Blund sänds fortfarande i tysk TV.
[redigera] Källa
- Jon Blund - En etnologisk studie av Jon Blund och med honom besläktade sömnväsen - Margareta Terenius, avhandling Uppsala universitet
