Kurt Tucholsky

Wikipedia

Tucholsky i Paris, 1928

Grav i Mariefred

Kurt Tucholsky, född 9 januari 1890 i Berlin, död 21 december 1935 i Göteborg (självmord), tysk journalist och författare. Tucholsky skrev under pseudonymerna Kaspar Hauser, Peter Panter, Theobald Tiger och Ignaz Wrobel. Tucholsky räknas till de viktigaste publicisterna i Weimarrepubliken. Han var en politiskt engagerad journalist och tidvid en av utgivarna av tidskriften Die Weltbühne där han var en samhällskritiker. Han var satiriker, kabaréförfattare, textförfattare och diktare. Han såg sig själv som vänsterorienterad demokrat, pacifist och antimilitarist och varvande för de antidemokratiska tendenserna i politiken, militären och rättsväsendet - och för det hot som nazismen utgjorde.

Kurt Tucholsky levde i Hindås under 1930-talet.

[redigera] Biografi

Kurt Tucholskys föräldrahem där han föddes låg på Lübecker Straße 13 i stadsdelen Moabit i Berlin. Sin tidiga barndom var dock i Stettin då hans far fått arbete. Hans far bankmannen Alex Tucholsky hade gift sig med kusinen Doris Tucholski 1887 och de hade tre barn: Kurt, Fritz och Ellen. 1899 flyttade familjen tillbaka till Berlin. Fadern dog 1905 sedan han insjuknat i syfilis och han lämnade efter sig en stor förmögenhet som gjorde att Tucholsky kunde studera utan finansiella problem. 1899 hade han börjat på Französisches Gymnasium och 1903 bytte han till Königliches Wilhelms-Gymnasium som han gick på fram till 1907 då han gick till en privatlärare för att förbereda sig inför sin student. Efter studenten 1909 började han studera juridik i Berlin varav den andra terminen var i början av 1910 i Genève.

Under hans studietid var litteraturen hans största intresse. Han reste med sin vän Kurt Szafranski i september 1911 till Prag för att besöka Franz Kafka och Max Brod. Kafka kommenterade besöket i sin dagbok. Tucholskys juridikkarriär kom av sig då han alltmer engagerad i journalistiken. 1913 avsade han sig att avlägga sin första juridiska Staatsprüfung. Hans möjliga karriär som advokat försvann därmed. För att avsluta sina studier sökte han in vid Jenas universitet i augusti 1913.

Tucholsky skrev redan under sin skoltid sina första journalistiska arbeten. Han skrev bl.a. en kort text där han som 17-åring gjorde sig lustig över kejsar Vilhelm II:s konstsmak och som publicerades i veckotidskriften Ulk 1907. Han började mer och mer med sina journalistiska verksamhet, bl.a. för det socialdemokratiska partiorganet Vorwärts. 1911 deltog han för SPD i valkampanjen. 1912 kom hans Rheinsberg – ein Bilderbuch für Verliebte, en berättelse som gjorde honom känd för en bredare allmänhet.

1913 inledde han sitt arbete på den vänsterliberala teatertidskriften Die Schaubühne som senare kom att bli Die Weltbühne. Publicisten Siegfried Jacobsohn kom att bli en vän och mentor för Tucholsky. I varje nummer fanns 2-3 artiklar av Tucholsky.

[redigera] Första världskriget

Hans karriär som journalist avbröts av första världskriget. Tillskillnad från många andra författare och diktare kände Tucholsky ingen hurra-stämmning ("Hurra-Stimmung") i början av kriget. Han avslutade sina studier i Jena 1915 och kallades in vid östfronten. Från november 1916 gav han ut fälttidningen Der Flieger. Vid artilleriets flygarskola i Alt-Autz i Kurland lärde han känna sin senare fru Mary Gerold. Sin post som skrivare och fälttidningsredaktär såg Tucholsky som möjligheten att undgå krigets skyttegravar. Tucholsky var senare i Rumänien. Hösten 1918 kom Tucholsky tillbaka från kriget som övertygad antimilitarist och pacifist.

I december 1918 övertog Tucholsky ledningen för Ulk, en post han hade fram till april 1920. Ulk var den satiriska veckobilagan till den vänsterliberala tidnignen Berliner Tageblatt från förläggaren Rudolf Mosse. Efter kriget återkom han ocks till Weltbühne. För att det inte skulle bli för många texter från Tucholsky valde han att skapa pseudonymer, redan 1913 hade han skapat tre stycken som han skulle använda genom hela sitt skrivande: Ignaz Wrobel, Theobald Tiger och Peter Panter. Namnet Theobald Tiger reserverades för Ulk och därför skapades en fjärde pseudonym, Kaspar Hauser, som publicerades första gången i december 1918. Några få gånger användes namnen Paulus Bünzly, Theobald Körner och Old Shatterhand. Pseudonymer behövdes för det var knappt en rubrik som inte Tucholsky var med och skapade: han skrev ledare, rättegångsreportage, satirer och dikter och bokrecensioner. Han skev också texter, sånger och kupletter. 1919 kom hans diktsamling Fromme Gesänge ut.

[redigera] Politisk skribent

Tucholskys gärgning som politisk skribent startade i januari 1919 i Weltbühne med den antimilitära artikelserien Militaria som var en attack mot de officerare som levde kvar i den vilheminska andan. Det ses idag av många som en offentlig självanalys av sin egen tid i det militära under första världskriget. Tucholsky blev också en stark kritiker av Weimarrepublikens rättssystem och politiker under de oroliga åren efter första världskriget och början av 1920-talet: De politiska morden på vänsterorienterade, pacifistiska och även liberala politiker som Karl Liebknecht och Rosa Luxemburg, Walther Rathenau, Matthias Erzberger och Philipp Scheidemann eller Maximilian Harden. Tucholsky följde rättegångarna och konstaterade i bl.a. Prozeß Harden från 1922 hur domarna delade monarkistiska och nationalistiska åsikter med de anklagade. 1920 gick Tucholsky med i USPD men detta hindrade honom inte från att rikta kritik mot USPD:s medlemmar. Han blev en stark kritiker av SPD.

Under en kort period arbetade han på propagandabladet Pieron som skulle propagera för anti-polsk stämning i samband med den infekterade frågan om gränsdragningen i Oberschlesien. Tucholsky blev starkt kritiserade för sin medverkan som kom efter att ha hamnat i ekonomiska svårigheter. Han fick inte heller skriva i USPD:s tidningar längre. Tucholsky betecknade själv senare det som ett misstag från sin sida.

Tucholsky kom från 1920-talet och framåt att vara verksam främst i utlandet och återkom bara sporadiskt till Tyskland. Via sin medverkan i Weltbühbe fortsatte han att delta i politiska debatter från Paris. Han försökte också att stödja ett samförstånd mellan tyskar och fransmän. När Siegfried Jacobsohn dog i december 1926 och Tucholsky förklarade sig vara villig att ta över Weltbühne men då han inte riktigt gillade arbetet och skulle vara tvungen att flytta tillbaka till Berlin lämnade han snart över arbetet till sin kollega Carl von Ossietzky. Tucholsky fanns fortfarande med som utgivare.

[redigera] Flytt till Sverige

1929 kom hans samhällskritiska verk Deutschland, Deutschland über alles ut. 1930 flyttade han sitt permanenta boende till Hindås utanför Göteborg. Från Sverige följde han utvecklingen i Tyskland och hur den fria pressen alltmer tystades. Under slutet av 1920-talet ägde bl.a. Weltbühne-Prozess rum där Carl von Ossietsky och Walter Kreiser 1929 anklagades för landsförräderi och förrådande av militära hemligheter sedan man avslöjat den förbjudna tyska upprustningen inom flyget i Weltbühne. von Ossietsky dömdes 1931 till 18 månaders fängelse för spionage. von Ossietsky blev sedan anklagad för att ha förolämpat Reichswehr på grund av en mening som Tucholsky låg bakom "Soldaten sind Mörder". Tucholsky undslapp åtal då han levde utomlands. Han tänkte komma till processen mot von Ossietsky 1932 men läget hade nu blivit för riskfyllt: Tucholsky befarade att hamna i händerna på nazisterna. Från 1931 försvann Tucholsky från den publicistiska scenen: Slutet för förhållandet med Lisa Matthias, en nära väns död och kroniska problem med andningsvägar och näsproblem som han opererats fem gånger för gjorde han att han blev resignitiv. Hans sista stora bidrag till Weltbühne publicerades 8 november 1932. 1933 publicerade en liten notis från Tucholsky. Kraften saknades för att skapa nya större verk. Den politiska utvecklingen i Tyskland hindrade också projekt att realiseras som hans exposé för en roman han lade fram för Rowohlt. 1933 förbjud nazisterna Weltbühne, brände upp Tucholskys böcker och han blev av med sitt medborgarskap.

[redigera] Tucholskys sista år

Om Tucholskys sista år och tankar om utvecklingen i Tyskland och Europa finns information i de brev han skrev och dessa publicerades på 1960-talet. Breven var riktade till vänner som Walter Hasenclever och hans sista kärlek Hedwig Müller som han kallade "Nuuna". Han skrev även lösa dagböcker som idag är kända som Q-Tagebücher. Han trodde inte som många andra i exil att Hitlers diktatur snart skulle bryta samman, utan att en majoritet av tyskarna godtog diktaturen och att Hitlers styre accepterades utomlands. Tucholsky räknade med ett krig inom några år. Tucholsky vände sig från offentligheten

Han var under lång tid sjuk och tog 20 december 1935 en överdos sömntabletter i sitt hem i Hindås. Han hittades dagen efter i koma och fördes till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg där han avled 21 december. Självmordet har under enare år kommit att ifrågasättas från Michael Hepp som menar att han av misstag tagit för många tabletter. Hans aska gravsatter sommaren 1936 under en ek vid Gripsholms slott i Mariefred.

Sedan 1985 har Svenska PEN-klubben årligen utdelat det så kallade Tucholskypriset till minne av Kurt Tucholsky till en förtjänt författare som lever i exil eller under hot i sitt land som en följd av det litterära arbete hon eller han har utfört. I Tyskland delas Kurt-Tucholsky-Preis ut.