Leo I
Wikipedia
Leo I, Leo den store, var påve 440 – 10 november 461, kyrkolärare och helgon.
Leos födelseår är okänt. Genom sin skrivelse (tomos) till konciliet i Chalcedon 451 avgjorde han utformningen av mötets kristologi, att i Kristus är två naturer (den mänskliga och den gudomliga) förenade i en person. Däremot motsatte sig Leo den höga rang som kyrkomötet tilldelade patriarken av Konstantinopel.
År 452 sammanträffade Leo med hunnerkungen Attila och förmådde honom att skona Rom och sluta fred. Det ryktas att Attila blev så rädd när han fick höra att påvens namn betydde lejon att han drog sig tillbaka.
Cirka 100 predikningar finns bevarade; de anses visa på stor stilistisk förmåga och tankereda.
[redigera] Se även
Wikimedia Commons har media som rör Leo I
- Leo I, kejsaren med samma benämning.
| Företrädare: Sixtus III |
Påve 440–461 |
Efterträdare: Hilarius |
| Doctor Communis Ecclesiae |
| Gregorius I | Ambrosius av Milano | Augustinus | Hieronymus | Johannes Chrysostomos | Basileios den store | Gregorius Nazianzus | Athanasius | Thomas av Aquino | Bonaventura | Anselm av Canterbury | Isidor av Sevilla | Petrus Chrysologus | Leo I | Petrus Damianus | Bernhard av Clairvaux | Hilarius av Poitiers | Alfonso dei Liguori | Frans av Sales | Kyrillos av Alexandria | Kyrillos av Jerusalem | Johannes av Damaskus | Beda Venerabilis | Efraim syriern | Petrus Canisius | Johannes av Korset | Roberto Bellarmino | Albertus Magnus | Antonius av Padua | Laurentius av Brindisi | Teresa av Ávila | Katarina av Siena | Thérèse av Jesusbarnet | |
Kategorier: Avlidna 461 | Påvar | Helgon | Kyrkolärare
