Magnuseffekten
Wikipedia
Magnuskraften eller Magnuseffekten är ett fysikaliskt fenomen som uppträder för roterande kroppar. Effekten är uppkallad efter Heinrich Gustav Magnus, en tysk kemist som i tjänst som artilleriofficer upptäckte och studerade effekten på artilleripjäser, men var känd redan av Isaac Newton. Effekten innebär att en kropp som rör sig genom en fluid samtidigt som den roterar accelereras vinkelrätt mot rörelseriktningen. Effekten kan förutom hos artilleripjäser även observeras för bollar i diverse bollsporter. Sedan 1930-talet har det gjorts försök att utnyttja Magnuseffekten för framdrivning av fartyg. De så kallade Flettnerfartygen har i stället för segel motordrivna roterande cylindrar, som med vindens kraft för fartyget i en riktning som beror på rotationshastighet och -riktning. Även Flettnerflygplan, med rotorer i stället för vingar har prövats.
Effekten förklaras enklast av Bernoullis princip i kombination med gränsskikt. När föremålet roterar uppstår ett övertryck på den sida som roterar mot färdriktningen, och ett undertryck uppstår på motstående sida. Därmed uppstår en kraft som accelerar föremålet.
