Nederländska dialekter
Wikipedia
Inom Nederländerna finns ett flertal regioner med egna dialekter av nederländska. I Groningen talas såväl standardspråket som Gronings, Drents talas i Drenthe och båda har lokala variationer. Limburgs och brabantska är rätt lika de flamländska dialekterna. Zeeuws talas i större delen av Zeeland och är även det närmare flamländska än standardnederländskan och har en snarlik variant i Zeeuws-Vlaanderen som är en form av västflamländska. Några dialekter, som Limburgs och ett flertal andra som påverkats av lågsaxiska dialekter får ibland äran att kallas streektaal (områdesspråk), och då betraktat som egna språk. Några av dessa är obegripliga för talare av standardspråket.
Nederländska dialekter talas i mindre utsträckning än tidigare. Det är mesta dels äldre människor i små samhällen som upprätthåller dialektvanorna, med undantag för streektalen, vars användande aktivt uppmuntras i vissa provinser. De flesta städer håller sig till standardspråket, även om många har egna stadsdialekter, som fortfarande frodas, och dessa har i sin tur ytterliga distinkta undergrupper av dialekter.
Många talare av nederländska, både i Belgien och Nederländerna anser att Afrikaans och frisiska bara är avvikande nederländska dialekter, när de egentligen ska betraktas som självständiga språk, med lång egen historia.
Fram till 1900-talet talades fortfarande varianter av nederländska i USA av ättlingar till nederländska kolonister. Särskilt New Jersey hade mycket aktiva nederländska samhällen som talade en helt egen form ända fram till 1950-talet.
- sydvästliga
- 1. flamländska
- 2. Zeeuws (zeeländska)
- nordliga (holländska)
- 3. sydholländska
- 4. västhoeks
- 5. Waterlands och Volendams
- 6. Zaans(*)
- 7. Kennemerlands
- 8. västfrisiska(*)(**)
- 9. Bildts, Midslands (på ön Terschelling), stadsfrisiska (bl.a. i den frisiska huvudstaden Leeuwarden/Ljouwert) och Amelands (på ön Ameland)
- (*) Gäller den svaga dialekten som nu är mest bruklig. Den starkare dialekten räknas till Frisiskt substrat, precis som "Westfries".
- (**) "Westfries" som talas i ett område i provinsen Nordholland som under tidig medeltid räknades till Friesland. Det nutida frisiska språket i nederländska Friesland kallas i språkvetenskaplig litteratur ibland för västfrisiska (vid sidan om de tyska varianterna nord- och ostfrisiska).
- nordöstliga dialektgrupper (nedersaxiska)
- 10. Kollumerlands
- 11. Gronings och norddrents
- 12. Stellingswerfs
- 13. mellandrents
- 14. syddrents
- 15. Twents
- 16. Twents-Graafschaps
- 17. Gelders-Overijssels (Achterhoeks) och Urks (på f.d. ön Urk)
- 18. Veluws
- nordcentrala
- 19. Utrechts-Alblasserwaards
- sydcentrala
- 20. sydgelders
- 21. nordbrabantska och nordlimburgiska
- 22. brabantska
- 23. östflamländska
- sydöstliga
- 24. limburgiska
- övriga
- FL. Provinsen Flevoland. Nyodlat land med många dialekter talade utan någon egentlig dominans.
