Rembrandt

Wikipedia

Rembrandt Självporträtt (1661). English Heritage, Kenwood House, London

Rembrandt – ”Doktor Tulps anatomilektion” (1632). Mauritshuis, Haag

Rembrandt – ”Nattvakten” (1642). Rijksmuseum, Amsterdam

Rembrandt – ”Den förlorade sonens återkomst” (1669). Eremitaget, Sankt Petersburg

Rembrandt, egentligen Rembrandt Harmenszoon van Rijn, född 15 juli 1606 i Leiden, död 4 oktober 1669 i Amsterdam, var en nederländsk målare, tecknare och grafiker, verksam i Amsterdam. Rembrandt anses vara klärobskyrmåleriets mästare.

[redigera] Tidig karriär

Rembrandt fick sin grundläggande utbildning hos historiemålaren Jacob van Swanenburgh i Leiden och därefter hos Pieter Lastman i Amsterdam. Omkring år 1625 etablerade sig Rembrandt som självständig mästare tillsammans med sin vän och kollega Jan Lievens. Rembrandt inledde sin bana med små målningar med bibliska motiv, i vilka kan märkas influenser från Rubens barockmåleri samt chiaroscuro-måleriet hos Caravaggios nederländska efterföljare.

[redigera] Berömmelse

Rembrandt skapade sig berömmelse genom grupporträttet Doktor Tulps anatomilektion (1632). Målningen kännetecknas av en krass naturalism; dr Nicolaes Tulp är i färd med att inför sina nyfikna åhörare demonstrera hur den muskel fungerar som han just frilagt vid obduktionen av kroppen framför sig.

Rembrandt var den förste att fastslå att själva färgpåläggningen, ljuset och färgen kan betyda lika mycket som själva motivet. Denna inställning gjorde det möjligt för honom att bryta med kompositionslagarna och skapa nya, baserade på hans stora känslighet.

Rembrandt målade över etthundra självporträtt, och i ett av de första, från 1629, behärskar han helt och hållet ljuset som uttrycksmedel. 1642 utförde han sitt mest berömda verk, Nattvakten (eg. Kapten Banning Cocqs skyttegille); man trodde länge att det rörde sig om en nattlig scen på grund av omfernissning och länge ackumulerad smuts. Först 1947 fick målningen en ordentlig rengöring. Målningen är enastående i sin lysande färgbehandling och extrema klärobskyr. De holländska skyttegillena hade under 1600-talets första hälft övergått till att vara dryckes- och middagssällskap för herrar. Målaren Frans Hals avporträtterade skyttegillena i Haarlem då de var bänkade runt ett bankettbord. Rembrandt har i stället valt att skildra gillets medlemmar då de lämnar sitt högkvarter för att delta i en högtidsparad.

Rembrandt hade en virtuos begåvning som porträttmålare men skall framför allt ha betraktat sig själv som religiös målare. Han utförde under sina sista levnadsår en rad målningar med bibliska motiv, till exempel den varma, innerliga Den förlorade sonens återkomst (1669).