Öroninflammation
Wikipedia
 |
Artikeln anses behöva kvalitetskontrolleras, eftersom den kan innehålla felaktigheter. Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Motivering: Artikeln förefaller innehålla medicinsk rådgivning. |
Öroninflamation (latin otitis) är ett smärtande tillstånd med var och inflammation innanför trumhinnan. Detta drabbar oftare barn, som outvecklat cellsystem i omgivande benvävnad eller har trång örontrumpet. Drygt 75 % av alla barn har någon gång haft öroninflammation före skolstarten. Även en stor adenoid kan vara orsak till stopp i örontrumpeten. Diagnosen ställs med inspektion och ev. tympanometri (=mätning som visar hur trumhinnan rör sig). Inflammationen behandlas med antibiotika.
Öroninflammation orsakas ofta av en förkylning, viruset gör slemhinnornas försvar försvagat och känsligare mot bakterieangrepp.
Sitter inflammationen utanför trumhinnan kan det det vara så kallad extern otit (hörselgångseksem) och behandlas oftast med droppar.
Värk i örat vid öroninflammation kallas örsprång.
[redigera] Symtom
Ett vanligt symtom på akut öroninflammation hos barn är att det gör ont i örat. Ofta får barnet också feber, försämrad hörsel, ”lock i örat” och nästäppa. Trumhinnan blir röd och tjock och det bildas var i mellanörat. Ibland spricker trumhinnan så att var rinner ut i hörselgången. Då slutar det vanligtvis att göra ont. Sjukdomen förekommer också utan värk. Då kan barnet ha dålig matlust och vara allmänt irriterat.
Att barn har ont i örat kan ha andra orsaker än öroninflammation, exempelvis en vanlig förkylning.
[redigera] Behandlingar/Läkemedel
Nästan alla öroninflammationer sköts idag av husläkare. För i övrigt friska barn över två och ett halvt års ålder rekommenderar man att avvakta två till tre dagar och bara dämpa symtomen genom att ge smärtstillande medicin och eventuellt avsvällande näsdroppar/nässpray. Detta gäller även om en läkare har konstaterat att barnet har en varig mellanöreinflammation. De flesta öroninflammationer läker av sig själv under den tiden utan att barnet behöver få antibiotika.
Skulle barnet få hög feber, bli kraftigt påverkat av infektionen, eller få flytningar ur örat ska man dock behandla med antibiotika. Vanligt penicillin hjälper oftast.
Om barnet har kvar symtom efter två till tre dagar bör barnet bedömas av en läkare som kan ta ställning till om barnet ska få behandling.
Barn under två och ett halvt år med symtom på öroninflammation är mer svårbedömda och behandlas fortfarande med antibiotika, även om det inte gått två till tre dagar.
Om ett barn har tre eller fler akuta öroninflammationer under ett halvår kan det vara lämpligt med en undersökning hos en öronspecialist. Husläkaren kan ordna remiss i så fall.
[redigera] Egenvård
Det går att lindra barnets symtom. När barnet är sjukt och har ont är det bra att höja huvudändan på sängen rejält – ”öronen ska ligga högre upp än hjärtat”. Det minskar svullnaden i näsan. Näsdroppar/nässpray minskar också nästäppa.
Mot smärtan är vanliga receptfria smärtstillande läkemedel bra.
Ett barn som har hål i trumhinnan under infektionen ska undvika att få vatten i örat.
