Österbotten (historiskt landskap)
Wikipedia
Österbotten, (på finska: Pohjanmaa, på latin: Botnia orientalis) var ett historiskt landskap i Finland mellan åren 1634-1775
Landskapet var till 122 188 km² stort till arealen vilket motsvarade 36 % av Finlands dåvarande areal. Det historiska landskapet Österbotten omfattade i stort de nuvarande landskapen Österbotten, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten, Norra Österbotten, Kajanaland samt södra delen av Lappland. Österbotten blev ett eget län 1634 men delades upp i Vasa län och Uleåborgs län år 1775. En mindre del av landskapet (Salla-området) avträddes till Sovjetunionen efter andra världskriget.
Större städer är Vasa, Seinäjoki, Karleby, Jakobstad, Kajana, Uleåborg och Rovaniemi.
[redigera] Österbottens vapensköld
Sedan Johan III:s tid bär landskapet ett vapen bestående sex silverhermeliner i blått fält, vilket kröns av en krona. Vapnet återges i skiftande form i flera av de nuvarande landskapen.