Överbefälhavare
Wikipedia
Överbefälhavare är benämningen på chefen för Försvarsmakten. Ordet används också i andra betydelser.
[redigera] Överbefälhavaren i Sverige
I Sverige började man utse överbefälhavare 1939. Dessförinnan var varje försvarsgren direkt underställd regeringen. Ämbetet infördes i syfte att ha en militär chef med ansvar för de samlade militära styrkorna. Överbefälhavaren är den enda förutom kungen som har graden general eller amiral.
Den svenske överbefälhavaren (ÖB) utses liksom andra chefer med generalsrang av regeringen. Förste innehavare av ämbetet var Olof Thörnell. Andra innehavare av ämbetet har varit Helge Jung, Nils Swedlund, Torsten Rapp, Stig Synnergren, Lennart Ljung, Bengt Gustafsson, Owe Wiktorin och Johan Hederstedt. Håkan Syrén är den nuvarande ÖB.
Överbefälhavarens uppgift är att leda myndigheten försvarsmakten. Detta omfattar dels att tillse att Försvarsmakten förfogar över de förband med den beredskap som regeringen beslutat om, dels att använda de militära styrkorna för att lösa de uppgifter regeringen ställt till Försvarsmakten. Om ett utländskt fartyg eller luftfartyg använder våld mot mål inom svenskt territorium får överbefälhavaren besluta om att tillgripa vapenmakt utan att höra regeringen. I övrigt måste regering eller riksdag fatta beslut om insats med Försvarsmakten.
[redigera] Överbefälhavaren i Finland
I Finland har enligt lag presidenten titeln överbefälhavare. Det har dock betraktats som praxis att ett formellt överlåtande av uppgiften sker till kommendören för försvarsmakten i händelse av krig.
Några överbefälhavare genom historien:
- Georg Henrik Jägerhorn, generallöjtnant
- Carl Gustav Emil Mannerheim, riksmarskalk
[redigera] Andra betydelser av ordet överbefälhavare
Termen överbefälhavare används ibland i media och i dagligt tal för att beteckna den formellt eller i praktiken högste chefen för ett lands militära styrkor. Eftersom befälsstruktur och konstitution varierar mellan olika länder finns inte alltid någon direkt motsvarighet till det svenska ämbetet. Till exempel tituleras omväxlande presidenten, försvarsministern och chairman of the joint chiefs of staff som överbefälhavare för USA i svenska medier.
Ordföranden i EU:s militärkommitté EUMC har ibland benämnts som EU:s överbefälhavare.
NATO:s SACLANT och SACT benämns ibland som NATO:s överbefälhavare.
