Abelpriset
Wikipedia
Abelpriset är ett pris som delas ut en gång om året till en matematiker som åstadkommit något extraordinärt.
Den norska regeringen meddelade 2001 att tvåhundraårsjubileet av Niels Henrik Abels födelse året därpå skulle innebära startskottet för ett nytt pris för matematiker, uppkallat efter Abel.
En kommitté bestående av fem matematiker kommer varje år att utse en vinnare av Abelpriset, som i ekonomiskt värde är jämförbart med Nobelpriset. Anledningen till detta pris är att Nobelpriset belönar många duktiga vetenskapsmän, men inga matematiker. Prisets storlek (2003) är 6 miljoner norska kronor.
I april 2003 utsågs den första pristagaren, varefter priset delades ut 3 juni samma år.
[redigera] Pristagare
- 2006: Lennart Carleson, Kungliga Tekniska Högskolan, "för hans ingående och betydelsefulla bidrag till harmonisk analys och teorin kring kontinuerliga dynamiska system".
- 2005: Peter D Lax, Courant Institute of Mathematical Sciences, New York University, "för banbrytande insatser inom teorin för och användandet av partiella differentialekvationer, samt beräkningar av deras lösningar".
- 2004: Sir Michael Francis Atiyah, University of Edinburgh och Isadore M. Singer, Massachusetts Institute of Technology för att ha upptäckt och bevisat indexteoremet.
- 2003: Jean-Pierre Serre, Collège de France, Paris, Frankrike, "för att ha spelat en nyckelroll i att forma många delar av modern matematik, däribland topologi, algebraisk geometri och talteori".
