Adolf Ditlev Jørgensen

Wikipedia

Adolf Ditlev Jørgensen, född 11 juni 1840 i Sundeved, Slesvig, död 5 oktober 1897, dansk historiker.

Jørgensen tog 1857 abiturientexamen på reallinjen i Flensburg och skulle bli teknolog, var 1863 biträdande lärare i lärdomsskolan i Flensburg, men fördrevs därifrån 1864 och kom till Köpenhamn, där han ivrigt ägnade sig åt studiet av Danmarks historia, främst den medeltida. År 1869 blev han assistent och 1874 fullmäktig i Kongerigets arkiv, 1883 geheime- och 1889 riksarkivarie. Han genomförde sammanslagningen av Geheimearkivet och Kongerigets arkiv till ett arkiv, Rigsarkivet, utverkade lagen av 1889 om arkivväsendet i Danmark och ledde därefter upprättandet av tre nya provinsarkiv.

Vid sidan härav utvecklade han en mycket omfattande litterär verksamhet. Han förenade skarp kritik med livlig fantasi, men detta gick hos honom i bland för långt; han hade nämligen utpräglad lust att inta en annan ståndpunkt än den allmänt gängse och ta parti för den uppfattning, som hittills fått stå i skuggan. Hans viktigaste arbeten är Bidrag til Nordens historie i middelalderen (1871), Den nordiske kirkes grundlæggelse og første udvikling (två band, 1874-78), Sønderjyderne i den danske hær (1876), Udsigt øver de danske riksarkivers historie (1884), Kongeloven og dens forhistorie (1886) samt en rad biografier: Georg Zoega (1881), Niels Stensen (1884), H.A. Brorson (1887), Johannes Ewald (1888) och den uppseendeväckande Peter Schumacher Griffenfeld (två band, 1893-94), vidare de två populärvetenskapliga skrifterna 40 fortællinger af fædrelandets historie (företrädesvis om Slesvig, 1882; femte upplagan 1908) och Fortællinger af Nordens historie (två band, 1892-93, andra upplagan 1900-01).

Härtill kommer en mängd mindre avhandlingar, varav flera tillhör hans yppersta arbeten: Bidrag til oplysning af middelalderens love og samfundsforhold (I-IV, 1872- 76), Det ældste København (1872-81), Om danebrogs oprindelse (1877), Det gamle danske kongevaaben (1879), i vilket sistnämnda arbete han gjorde gällande, att vapnets "hjärtan" bör uppfattas som "sjöblad" (näckrosblad), Synspunktet for opfattelsen af Valdemar Atterdags og dronning Margretes historie (1883), Sønderjyllands indlemmelse i den danske krone 1721 (1885), De historiske folkeviser og Niels Ebbesen (1891), Kristian VIII:s forhold til den sønderjydske sag (1894-95, försvar för kungens uppträdande). Dessa arbeten samlades 1898-99 i fyra band. I den stora illustrerade Danmarks riges historie skildrade han perioden 1814-52 (1896-97). Fru Heibergs Erindringer utgav han 1891-92 (fyra band).

Jørgensen ivrade starkt för att vidmakthålla intresset för den "sönderjylländska" saken, gav impulsen till bildande av s.k. "sønderjydske foreninger" i konungariket och föranstaltade utgivandet av "Sønderjydske aarbøger" (sedan 1889, i Flensburg).