Alfred Bexell
Wikipedia
Ernst Gustaf Detlof Alfred Bexell, svensk politiker, riksdagsman, godsägare, född i Harplinge 22 november 1831, död i Rolfstorp 3 maj 1900. Son till prosten och hovpredikanten teol dr Justus Gabriel Bexell och Nora von Segebaden.
Fastän han tillhörde en gammal präst- och lärdomssläkt inriktade han sig tidigt på att bli jordbrukare. Redan vid 18 års ålder arrenderade han jordbruket på sin fars prästgård. Senare inköpte han successivt olika hemman i Harplinge socken, som han odlade upp. Härav bildades den 5-600 tunlands stora egendomen Fjälldalen. Denna såldes och han förvärvade Göingegården i Lindberg och Torstorp i Grimetons socken, som med sina drygt 3000 tunnland gjorde honom till ägare av ett av Hallands största jordbruk. Som jord- och skogsbrukare blev han kände långt utan för Hallands gränser.
Vid 32 års ålder valdes han i i Hallands läns landsting och 1884 som riksdagsman i första kammaren. Ämbetsmannaväldet, prästauktoriteten och det militära såg han som ett hot mot folkets frihet. Han var den förste lantman i riksdagen som (1893) motionerade om kravet på allmän rösträtt, det såg han som en förutsättning utökning av beväringens övningstid. Han var tydlig antimiltarist. Samtidigt var han i tullfrågan en ivrig protektionist, eftersom han menade att tullfrihet skulle skada småböndernas intressen. Han förordade grundskatteavskrivning, var skeptisk mot statskyrkosystemet och fastän han själv som ägare av Torstorps gods innehade patronatsrätten till Grimetons pastorat ville han avskaffa patronatsrätten. I utrikespolitiken ogillade han det wilhelminska Tyskland och interpellerade i riksdagen 1889 ang. en eventuell hemlig allians mellan Sverige och Tyska riket. Genom
Liksom sin farbror Sven Peter Bexell var han mycket intresserad av Hallands kulturhistoria, och började tidigt samla allmogeföremål. 1876 köpte han en halländsk ryggås- eller bålastuga med två häbbare av Jöns jönsson i Harplinge. Vid köpet var fäst villkoret att denne endast fick behålla de gångkläder han hade på sig - allt annat (möbler, husgeråd, kläder osv) skulle lämnas kvar. I och med detta förävrv - nio år före Artur Hazelius - var Bexell den förste som i Sverige köpte och bevarade ett svenskt bondehem för museala ändamål. Hazelius första inköp till Skansen i Stockholm skedde 1885, sedan han 1880 besökt Bexells stuga. Denna finns numera flyttad till Varberg.
Efter Bexells död såldes många av hans kulturhistoriska samlingar, men på enskilt initiativ kunde de inköpas och bildar idag grundstommen till Varbergs museum.
På stenar i Torstorps skog lät han hugga in sentenser och namnen på betädande personer; dessa inskriptioner kallas idag Bexells talande stenar och är en turistattraktion.
[redigera] Litteratur
Sten Carlsson, Hallands historia 2, s. 795-797
Margareta Strömbom, Bexells talande stenar. Ett unikt kulturarv i Halland, 1995
Albert Sandklef, "En halländsk föregångare till Artur Hazelius", Sv. turistförenings årsskrift 1933.