Anton Friedrich Justus Thibault
Wikipedia
Anton Friedrich Justus Thibault, född 4 januari 1772 i Hameln, död 28 mars 1840 i Heidelberg, tysk rättslärd.
Han blev 1796 doktor i juridik, 1798 extra ordinarie och 1801 ordinarie professor, allt i Kiel, samt flyttade 1802 som professor till Jena och 1806 till Heidelberg. Han var en på sin tid högt ansedd rättslärare och författare, vars viktigaste arbete, Das system des pandektenrechts (I-II, 1803), utkom i många upplagor. Thibault var också i många år redaktör för tidskriften Archiv für die civilistische praxis. Thibault var också en ivrig förkämpe för idén om en gemensam lagbok som en grundval för Tysklands enhet, denna åsikt förde han fram i Über die nothwendigkeit eines allgemeinen bürgerlichen rechts für Deutschland (1814) och kom därigenom också att stå som märkesman för den filosofiska rättsskolan, som i motsats till Gustav Hugo och Karl Friedrich von Savigny, som företrädde den historiska skolan. Thibault var också en kännare av den klassiska musiken, vilket bland annat framgår av hans arbete Über reinheit der tonkunst.
