Arvfurstens palats
Wikipedia
Arvfurstens palats, Gustav Adolfs torg, Stockholm byggdes mellan 1783-1794 för prinsessan Sofia Albertina, arkitekt var Erik Palmstedt och inredningar av Louis Masreliez. I palatset huserar idag utrikesdepartementet.
Sophia Albertina dog 1829 och testamenterade sitt palats till arvprinsen, närmast efter kronprinsen i tronföljd, därav namnet Arvfurstens palats. Palatset undergick skiftande öden efter prinsessans död, bl.a. bodde prins Oskar, den senare Oskar II i palatset, som också inhyste en del av hovets personal.
1902 övertog staten Arvfustens Palats för en köpeskilling av 2 250 000 kronor. Då UD hade representativa plikter, ansågs det lämpligt att ämbetsverket fick disponera över del av departementet och hösten 1906 kunde utrikesministern, kabinettssekreteraren och ett tjugotal tjänstemän flytta in i palatset.
Arkitekten Erik Palmstedt fick i uppdrag att skapa en ny huvudfasad. Det gamla palatset blev en flygel i en stor ny anläggning, där fasaden lades mot torget med en andra flygel på tomten ner mot Strömmen. Palatset skulle vara en exakt spegelbild av Gustav III:s opera (som revs 1891), på andra sidan torget.
Byggnadens volym är formad efter senbarockens uppfattning om sammanhängande plastisk enhet, något som markerar sig exempelvis i hörnens utformning och takfallens roll i helheten. I fasaderna tillämpas att av nyantiken påverkat formspråk med stora, enkla motiv, släta ytor och fintecknade, tunt markerade detaljer. Indelningen med korintiska kolossalpilastrar förstärks i mittenpartiet till ett kolonnnadmotiv. Över detta höjer sig en attika med takbalustrad, krönt av lejon med en vapensköld. Typiskt gustavianska är festongerna på övervåningens fönsteromfattningar.
[redigera] Tidigare hus på denna plats
Fältmarskalk Lennart Torstenson lät bygga det första huset, Torstensonska Palatset, uppfört i holländsk renässans och färdigt 1651. Efter Torstensons död hade huset flera ägare, bl.a släkten Grill (se Grillska huset ) till dess att det 1783 köptes av Gustaf III:s syster prinsessan Sophia Albertina.
