Bakhjulsdrift
Wikipedia
Bakhjulsdrift kallas det när en bil drivs endast med bakhjulen.
På en bakhjulsdriven bil med motorn fram går det drivande momentet från motorn genom en växellåda och via kardanaxeln till bakaxeln. På bakaxeln leds kardanaxeln in i en bakaxelväxel. Denna består av en vinkelväxel (oftast av hypoidtyp) och en differentialväxel. Bakaxelväxeln kan vara försedd med differentialbroms eller differentialspärr.
På fordon som har mittmonterad eller bakmonterad motor är differentialväxeln normalt sammanbyggd med växellådan och därför saknas kardanaxel.
[redigera] Fördelar
- Bakhjulsdrivna bilar är i regel enklare och billigare att underhålla än framhjulsdrivna.
- Bakhjulsdrift medger mindre vändradie än framhjulsdrift.
[redigera] Nackdelar
- Bakhjulsdrivna bilar är svåra att hantera för ovana förare. Turboladdning, bakhjulsdrift och halt väglag är inget att rekommendera.
[redigera] Exempel på bakhjulsdrivna bilar
- Bmw: Alla modeller t.ex. 3- och 5-serie
- Ford: Sierra, Scorpio, Consul, Capri, Taunus
- Honda: s2000 och NSX
- Lexus IS 200, IS 300
- Mazda: Miata (MX5), Rx7, Rx8 och 323.
- Mercedes: Alla modeller t.ex. 190E 300SL
- holden: Monaro, Commodore
- Nissan: 180zx, 200sx, 240z, 300sx 350z, och Skyline
- Opel: Ascona, Rekord, Manta, Senator, Kadett -80 och Omega
- Toyota: Celica (före 87), Corolla AE86, MR2, Starlet och Supra
- Volvo: ÖV4, PV, Duett, Amazon, 140/160, 240/260, 340/360, 740/760, 940/960 och S/V90 serien
- + en del jänkare, sportbilar och lyxbilar.
