Ballist
Wikipedia
Ballist är en vapentyp som under forntiden och medeltiden användes vid belägringar. Drivkraften utgjordes av fjäderanordningar eller fallande vikter. Dessa hölls fast av tåg som snabbt släpptes lösa. Med ballister kastades stenar med en vikt på uppåt 100 kg eller avfyrades kolossala pilar. Dessa föremål kunde kastas över avstånd av upp till tusen meter. Ballisterna användes framför allt för att förstöra befästningar och flera tillsammans bildade ett batteri. I allmänhet byggdes de på den plats där de skulle användas, av på platsen tillgängligt material. Hären medförde dock tågen. Efter krutets införande trängdes ballisterna undan av eldvapnen.