Blåtåtel
Wikipedia
| ?Blåtåtel | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Växtriket Plantae |
| Division: | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass: | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
| Ordning: | Poales |
| Familj: | Gräs Poaceae |
| Underfamilj: | Arundinoideae |
| Tribus: | Arundineae |
| Släkte: | Blåtåtlar Molinia |
| Art: | Blåtåtel M. caerulea |
|
|
|
| §Molinia caerulea Auktor: (L.) Moench, 1794 |
|
 Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
|
Blåtåtel (Molinia caerulea) är ett gräs som avviker i åtskilliga avseenden från andra gräs. Stråbasen är knölformigt förtjockad. Stråets fåtaliga blad (och slidor) sitta alla vid dess bas, och långt nere ses en för arten karaktäristiskt ensam ledknut, men för övrigt är strået i hela sin längd utan ledknutar och blad. Vippan är alltid mycket smal och oftasts av mörkviolett färg; till och med ståndarknappar och märken är nästan svartvioletta; tomfjällen blir dock ibland slutligen brunröda, och blomfjällens bas är vitgrön. Småaxen är vanligen 3-blommiga, men den översta blomman är steril och förkrympt, antingen knapplik eller mera långsträckt fjällik.
Blåtåteln växer på tuviga myrar, någon gång på kärrängar, mera sällan i lundar; här och där har man funnit den med ljusare, grön- eller brunaktiga blomfjäll, till exempel på flygsand. Den är utbredd över hela Norden, och såsom hårdför mer än de flesta andra gränsen, går den upp på de kala fjällen.
