Blåvit screening
Wikipedia
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet behöver språkvård. |
| Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet. |
Blåvit screening, blåvit selektion, Denna metod används då man vill kontrollera vilka av E. coli-bakterierna som innehåller de rekombinanta vektorerna (de som tagit upp DNA). Detta är möjligt eftersom vektorn har markörer för blåvit screening. Vektorn bär genen lacZ’ som kodar för α-domänen av β-galaktosidas (intakt β-galaktosidas=lacZ genen). Utan α-domänen är inte β-galaktosidas intakt och är därmed inte funktionellt. Uttrycket av lacZ’ kontrolleras av sekvenser från lac-operonet som sitter uppströms i vektorn. Om laktos finns närvarande kan genen lacZ’ uttryckas och α-delen av β-galaktosidas kan uttryckas. Då fås ett funktionellt β-galaktosidas som innehåller båda delarna. Detta kallas α-komplementering. β-galaktosidas är ett av enzymerna som bryter ner laktos till glukos och galaktos. I lab används istället laktosanalogen IPTG som inte kan brytas ner av β-galaktosidas och som därför aktiverar lacZ’. Färgmarkören X-gal tillsätts för att ge selektionsmöjlighet. Då den hydrolyseras i närvaro av β-galaktosidas bildar den blå produkt. Vektorn som används har den egenskapen att polylinkern ligger i lacZ’-genen. Då ett DNA-fragment sätts in där kommer lacZ genen att förstöras genom att den skiljs från sin promotor och transkription av genen kan inte starta. Ingen blå färg bildas, kolonierna blir vita. Blå kolonier är tomma , det vill säga att de innehåller vektorer som är återligerade (de har inte tagit upp DNA). Vita kolonier har tagit upp främmande DNA i polylinkern. De vita kolonierna är de önskvärda.
