Blockhus

Wikipedia

Blockhus, äldre benämning på byggnader av timmer och sten, inrättade för försvarsändamål. Ett sådant låg till exempel på 1500-talet på Blockhusudden i Stockholm för att spärra inloppet till huvudstaden.

Blockhus används även (oriktigt) som generell benämning på knuttimrade timmerhus.

Blockhus var täckta, med skottgluggar försedda byggnader av sten eller trä, vilka brukade anläggas för att användas till samlingsplatser i den så kallade "betäckta vägen" i fästningar, för att tjäna såsom slutvärn i förskansningar, såsom självständiga verk på strategiska punkter eller som vakthus för vinterposteringar.

Taket utgjordes av starka bjälkar, timmer eller järnvägsskenor samt faskiner och jordfyllning, väggarna byggdes mestadels av liggande timmer med hophuggna knutar eller av pålverk (stående timmer). För att minska den fientliga eldens verkan på blockhus försåg man dem ofta med omgivande grav, från vilken jorden kastades upp mot väggarna. Utanför ingångarna gjordes rymliga tamburer och pålverk, från vilka den egen styrkans återtåg till blockhuset kunde skyddas och blockhusväggarna försvaras från sidan.

Blockhuset har antingen rektangulär form eller korsform eller också in- och utgående (helst räta) vinklar.

Då blockhus anlades som självständiga vakthus, utformades det mera omsorgsfullt, avdelades i flera rum för att inrymma alla under sådana förhållanden nödvändiga förråd.

Amerikas nybyggare hade förr i närheten av sina boningar så kallade "blockhus", av trädstammar hoptimrade hus, vilka tjänade som försvarsverk under indianernas anfall, och liknande blockhus användas fortfarande som försvarsverk i mindre civiliserade trakter.

Med tiden tappade blockhusen sin betydelse, timmerväggar motstod inte längre gevärselden. De användes därefter endast, där de inte var utsatta för artillerield, och väggarna, i vilka skottgluggar utsparas, gjordes av på stolpar spikade plankor med mellanfyllning av sten eller dylikt, eller av dubbla timmerväggar med mellanliggande 0,7 meter tjock jordfyllning; taket gjordes av timmer med brädbeklädnad och därovanpå jordtäckning. Planutstakningen var vanligen rektangulär.

[redigera] Lord Kitcheners blockhussystem

Under sydafrikanska kriget började, sedan lord Kitchener övertagit högsta befälet, blockhus användas i stor skala, dels längs järnvägarna, för att skydda dessa viktiga förbindelselinjer, och dels i andra från dessa i lämpliga riktningar utgående linjer, varigenom ett blockhuslinjenät så småningom bildades över allt större områden, underlättande engelsmännens krigföring, men försvårande boernas rörelser. Kitcheners "blockhussystem" nådde slutligen en oerhörd utveckling: linjernas sammanlagda längd uppgick till flera hundra engelska mil. De fyr- eller sexkantiga blockhusen var uppförda av 15 cm från varandra ställda dubbla lager korrugerad plåt, och mellanrummet fylldes med småsten eller grus. Väggarna, i vilka nödigt antal skottgluggar fanns, omgavs av taggtrådsnät och ofta även av en mur. Besättningen utgjordes av 7–15 man. Blockhusen lades till en början 2 700, men sedan endast 600 meter från varandra; i deras mellanrum anbragtes taggtrådshinder.

[redigera] Källa

• http://runeberg.org/nfbc/0390.html Artikel i Nordisk familjebok