Carl Säve
Wikipedia
Carl Säve född 22 oktober 1812 i Roma på Gotland, död 27 mars 1876 i Uppsala, språkforskare. Son till prosten i Roma Per Säve och Hedvig Lallerius. Han är bror till Pehr Arvid Säve.
Han hade först tänkt bli läkare, men övergick till språkstudier och blev fil dr 1848 på en avhandling om "Eriksvisan, ett fornsvenskt qväde, behandladt i språkligt afseende". 1859 blev han professor i nordiska språk i Uppsala, den förste innehavaren av denna professur. Han var en framstående dialektforskare , med inriktning på det gotländska språket. Som dialektolog blev han en banbrytare. Han utgav Gutniska urkunder (1859) och Gutasagan, Gutalagen och gotländska runinskrifter. Tillsammans med brodern Pehr Arvid Säve insamlade han ett material som låg till grund för utgåvan av Gotländsk ordbok (1936-1945). Han blev 1859 ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien.
[redigera] Litteratur
U. Palmenfelt, "Bröderna Säve mellan tradition och modernitet", tryckt i Kungl. Gustaf Adolfs Akademiens årsbok Saga och sed, 2004.
