Charles E. Bohlen

Wikipedia

Charles E. Bohlen

Charles Eustis “Chip” Bohlen, född 31 augusti 1904 i Clayton, New York, död 31 december 1974 i Washington, D.C., var en amerikanska diplomat och expert på Sovjetunionen. Han tog examen från Harvard 1927 och började 1929 på Foreign Service (utrikesrepresentationen). Hans första placering var i Prag och han arbetade senare i bland annat Paris, Moskva och Tokyo. Vid Teherankonferensen arbetade han som tolk för president Franklin D. Roosevelt, vid Jaltakonferensen som både tolk och rådgivare och i Potsdam var han också tolk.

Strax efter andra världskriget varnade han för att se för optimistiskt på Sovjetunionens avsikter, och argumenterade för att de sovjetiska makthavarna var paranoida och despotiska och inte gick att lita på.^{[källa behövs]} Han var en av de viktigaste arkitekterna till USA:s utrikespolitik efter kriget och hjälpte bland annat till att utforma Marshallhjälpen. Han var rådgivare till flera utrikesministrar, bland annat James F. Byrnes, George C. Marshall och Dean Acheson. 1953-1957 tjänstgjorde han som ambassadör i Moskva. På grund av meningsskiljaktigheter med utrikesministern John Foster Dulles fick han avsluta sin post i Sovjetunionen och istället fortsätta som ambassadör i Manila 1957-1959. 1962-1968 var han ambassadör i Paris.

I sina memoarer från 1973, Witness to History, avslöjade han att han den 24 augusti 1939 träffade den tyske diplomaten Hans von Herwarth och av denne fick hela det hemliga tilläggsprotokollet i Molotov-Ribbentroppakten, som föregående dag hade undertecknats av de ryska och tyska utrikesministrarna. Det hemliga protokollet innehöll en överenskommelse mellan Adolf Hitler och Josef Stalin att dela upp Östeuropa i intressesfärer. Roosevelt meddelades omgående men han delgav inte denna information till någon av de berörda regeringarna i Europa. En vecka senare realiserades planen då Tyskland invaderade Polen och andra världskriget startade.