Claes Theodor Odhner

Wikipedia

Claes Theodor Odhner, född 17 juni 1836 i Alingsås landsförsamling, död 11 juni 1904 i Stockholm, historiker, svensk riksarkivarie.

Odhner blev 1851 student i Uppsala, där han 1859 avlade filosofie kandidatexamen samt 1860 utgav en gradualavhandling, Bidrag till svenska städernas och borgarståndets historia före 1633 (belönad med Geijerska priset) och promoverades till filosofie doktor (primus). Samma år kallades han till docent i allmän historia i Uppsala, utnämndes 1865 till adjunkt vid Lunds universitet och efterträdde 1871 Niklas Tengberg som innehavare av den historiska professuren. 1887–1901 var han riksarkivarie.

Under hans chefstid fullbordades 1890 den under hans företrädare Carl Gustaf Malmström i juli 1887 grundlagda nya riksarkivbyggnaden (se Gamla Riksarkivet), som sedan kom att användas till 1968 då arkivet flyttades till Marieberg på Kungsholmen. Odhner ledde 1891 flyttningen av arkivalierna från den gamla till den nya byggnaden samt uppgjorde planen för deras uppställning där. Det var även Odhner som fick göra början till en organisation av landsarkiv, och 1899 trädde det första av dessa, Landsarkivet i Vadstena, i verksamhet (med Victor Örnberg som förste landsarkivarie).

Odhner togs i anspråk för en mängd olika uppdrag. Så till exempel var han medlem av och sekreterare i 1867–1868 års kommitté för granskning av läroböcker i historia och geografi samt ordförande i kommittén för den praktiska lärarbildningens ordnande (1873) och i kommittén för revision av 1859 års läroverksstadga (1874), ledamot i kommittén för ordnandet av examens- och studieväsendet inom filosofiska fakulteten (1888–1889) och i kommittén för granskning av inskriptionerna på arméns fanor och standar (1892–1893) samt ordförande i kommittén för almanackans reformering. 1870-1876 och 1886 var han censor vid mogenhetsexamina, och han var i åtskilliga år ledamot av direktionerna för Stockholms stads undervisningsverk (sedan 1892) och för Högre lärarinneseminariet (sedan 1895) samt i styrelsen för Stockholms högskola. Odhner deltog även i det politiska livet. Under sin studenttid och även senare var han en av skandinavismens varmaste anhängare och företrädare, och även sådan han blivit professor engagerade han sig i studenternas aktiviteter såsom mångårig ordförande för Akademiska Föreningen (1872–82). 1893 valdes han till en av Stockholms stads representanter i Andra kammaren, där han var en av ledarna för den partigrupp, som benämndes Nya centern, omvaldes 1896, men avsade sig mandatet på hösten 1897.

Odhner var ledamot av Vitterhetsakademien (1872), Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg (1879, hedersledamot 1890), Vetenskaps-Societeten i Uppsala (1882), Svenska Akademien (1885) och Vetenskapsakademien (1888). 1882 tilldelade Svenska Akademien honom Karl Johanspriset, och 1900 kreerades han till juris hedersdoktor i Lund.

Far till zoologen Theodor Odhner.

Företrädare: Bror Emil Hildebrand

Svenska Akademien, Stol nr 11 1866–1884

Efterträdare: Erik Axel Karlfeldt