Clemens III (motpåve)
Wikipedia
Clemens III (latin den milde), egentligen Guibert, född cirka 1025 i Parma, Italien, död 8 september 1100, var motpåve 25 juni 1080 och 24 mars 1084–8 september 1100.
Clemens var 1057–1063 kansler för Italien och blev 1072 ärkebiskop av Ravenna. 1074 slöt han sig till Gregorius VII:s motståndare och blev därför 1075 suspenderad och 1076 bannlyst. 25 juni 1080 uppsattes han i Brixen av det kejserliga partiet som motpåve och blev 24 mars 1084 introniserad i Laterankyrkan. 1085 erkändes han av det tyska episkopatet som rättmätig påve. Då Clemens saknade initiativkraft, gav inte hans pontifikat kejsar Henrik IV de väntade fördelarna, men Clemens stödde den kejserliga politiken troget till sin död 1100.
