Décauvillespår

Wikipedia

Décauvillebana är ett system för lätt flyttbar smalspårjärnväg. Konstruerad av den franske ingenjören Paul Décauville redan 1876, men kom inte i ropet förrän han demonstrerat den vid världsutställningen i Paris 1889. Utförd som byggsats med moduler där rälerna var permanent monterade på syllarna. Spårvidderna varierade mellan 400 mm och 600 mm. Modulerna förekom i längder 5, 3 och 1,25 m. (En källa anger 2 … 6 m.) Värt att notera är att Décauville tillämpade det moderna metersystemet vid måttsättningen, till skillnad från de flesta andra järnvägssystemen vid denna tid, som var måttsatta i engelska feet och inches.

Systemet används för industrispår, t ex inom större brädgårdar och vid tillfälliga transporter vid schaktningsarbeten, vid torvbrytning, i gruvor o d. Har även använts militärt för järnvägsbyggen i fält. Vagnarna kunde dras av små ånglok, men hästar, oxar och människor kunde också svara för framdrivningen.

Mer permanent kan denna spårtyp någon gång förekomma från någon industri till en närbelägen utskeppningshamn. I något enstaka fall har décauvillebanor byggts även för allmän trafik. Linjen Helsingborg—Råå—Ramlösa är ett sådant exempel med 600 mm spårvidd.

Idag (2006) är décauvillebanor sällsynta.