David von Schulzenheim
Wikipedia
David von Schulzenheim, född 27 mars 1732 i Stora Tuna i Dalarna, död 24 april 1823 i Stockholm, läkare, nationalekonom, professor.
Schulzenheim blev 1747 student i Uppsala och 1754 medicine doktor. Strax därefter företog han med statsunderstöd en resa till England, för att studera den i Sverige dittills okända koppympningen, och efter hemkomsten utgav han 1756 en grundlig Berättelse om koppors ympande (översatt till tyska och engelska). Sistnämnda år kallades han till ledamot i Collegium medicum, förordnades 1759 till läkare vid frimurarbarnhuset, utnämndes 1761 till professor och direktör i obstetrik samt 1765 till förste medicus och intendent vid det nyinrättade koppympningshuset. Redan 1760 hade han kallats till ledamot av Vetenskapsakademien 1770 blev han med adelskap belönad därför, att han ympat kopporna på de kungliga barnen, och ständerna bekostade hans introduktion på Riddarhuset. Han har inlagt största förtjänsten om koppympningens införande i Sverige. År 1775 förordnades han till förste läkare vid det nyinrättade Allmänna barnbördshuset i Stockholm, vilket kommit till stånd genom hans eget engagemang och utan statsverkets betungande.
Men plötsligt, 1778, nedlade han alla sina befattningar, av missnöje med den allt tydligare hos regeringen framträdande absolutismen, mot vilken "hans frisinniga och medborgerligt fosterländska anda reste sig". Schulzenheim slog sig i stället ned på ett lantgods, som han ägde, samt ägnade sig med iver åt jordbruket, införde flera förbättringar i detsamma och uppdrev i synnerhet fårskötseln till betydande höjd. Därjämte idkade han rätt omfattande skriftställen. En av honom skriven Afhandling om får (1794; i Patriotiska sällskapets journal) översattes till engelska. Hans tankerika Bref om rikets penningeverk och allmänna hushållning (1794-96) ävensom hans Bref om Sveriges bank och riksgäldskontor (1796) anses som klassiska inom svensk ekonomisk historia.
Schulzenheim deltog även på ett framstående sätt i ridderskapets och adelns förhandlingar fr.o.m. 1789, vilket år han oförskräckt motsatte sig förenings- och säkerhetsakten. Vid riksdagen 1800 räknades Schulzenheim till vänstern. Med anledning av den bekanta konflikten mellan lantmarskalken och oppositionen avsade han sig sin plats i hemliga utskottet. Han var vid olika tillfällen ledamot av bankoutskottet, hemliga utskottet och statsutskottet och valdes flera gånger till revisor i banken, riksdiskonten och Riksgäldskontoret. År 1812 invaldes han i Lantbruksakademien. För övrigt var han ledamot av många in- och utländska vetenskapliga och patriotiska samfund. Med regeringsförändringen 1809 återtog Schulzenheim sin verksamhet i statens tjänst. Han utnämndes nämligen detta år till preses i Collegium medicum och till kungens förste arkiater. När Collegium medicum 1813 omorganiserades och fick namnet Sundhetskollegium, erhöll Schulzenheim för sig personligen rang med presidenterna i rikets övriga ämbetsverk. År 1822, vid nittio års ålder, tog han avsked från sina befattningar. Utom redan nämnda skrifter hade han utgett Anmärkningar vid svenska språkets skrivsätt (1807), tragedin Thorkil Knutsson (1812), medicinska uppsatser, grift- och åminnelsetal m.m.
