Dramaturgi
Wikipedia
Dramaturgi handlar om hur en berättelse är uppbyggd rent strukturellt. Det är även läran om hur man bygger upp en berättelse på ett bra och ändamålsenligt sätt.
Redan Aristoteles skrev på 300-talet f.Kr. en verslära (Ars Poetica) som talade om hur en berättelse skulle byggas upp för att få bästa effekt. Han delade till exempel in berättelsen i början, mitt och slut, och gav recept för hur karaktärsutvecklingen skulle se ut.
Sedan dess har många andra gjort samma sak, bland andra Horatius under det första århundradet f.Kr. Under resten av litteraturhistorien har det alltid funnits olika typer av redaktörer som ibland med, ibland utan några fasta regler för hur bra berättelser ska se ut, har hjälpt författare att förbättra sina berättelser.
Men det är framför allt under 1900-talet som särskilda manusdoktorer har utvecklats, både efter explosionen av tidningar med skönlitterära alster, som pulptidningar och science fiction-tidningar under 1930-talet, och den ökade filmproduktionen.
Manusdoktorernas jobb är bland annat att hjälpa författare och manusförfattare med feedback så att berättelsen:
- blir bättre strukturerad – den ska exempelvis inte innehålla tråkiga transportsträckor,
- blir klarare motiverad – publiken ska förstå varför huvudpersonen gör som den gör,
- håller sig inom de ramar som mediet anger – inom filmbranschen kan det handla om att inspelningen inte ska bli för dyr, inom bokbranschen kan det handla om att hålla språket korrekt.
Numera är det ovanligt att en författares verk blir publicerade eller producerade utan flera omskrivningar efter en dramaturgs kommentarer.
