Ekebergsmarmor
Wikipedia
Ekebergsmarmor är en dolomitisk marmor, som fått namn efter Ekebergs gård vid Hjälmaren och bryts vid Glanshammar nordost om Örebro. Den är Närkes landskapssten under benämningen dolomitmarmor. Används som byggnadssten i husfasader, för skulpturer och ornament och som industriellt råmaterial för t ex skurpulver och gräsgödningsmedel. Ljus Ekebergsmarmor är den ena av de mest kända svenska marmorsorterna, den andra är den gröna, kalcitiska, Kolmårdsmarmorn. Marmor utan föroreningar är vit; den vanliga Ekebergsmarmorn är vit med en dragning åt gult, inte lika bländvit som den lysande vita, klassiska italienska skulpturmarmorn från Carrara. Denna ljusa marmor är inte beständig utomhus, utan drar åt grått, varmt grågult eller rosa. Det finns även blå Ekebergsmarmor.
Exempel på monumentalbyggnader som är klädda med ljus Ekebergsmarmor är Fredrik Lilljekvists Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm, von Rosenska palatset på Strandvägen i Stockholm, Sven Ahlboms Västerås stadshus och Nils Einar Erikssons Folksamhuset vid Skanstull i Stockholm. Exempel på skulptur i Ekebergsmarmor är Thorwald Alefs Solbadande flickor i Falkenberg. Exempel på ornament är dopfunterna i Olaus Petri kyrka i Stockholm och Överluleå kyrka.
