Emil i Lönneberga (film)

Wikipedia

Emil i Lönneberga
[[Image:{{{bild}}}\|200px\|]]
Originaltitel	{{{originaltitel}}}
Genre	Barnfilm
Produktionsland	Sverige, Västtyskland
Premiär	1971
Regissör	Olle Hellbom
Fotograf	{{{fotograf}}}
Producent	Olle Nordemar
Manus	Astrid Lindgren
Skådespelare	Jan Ohlsson Allan Edwall Björn Gustafson Lena Wisborg Emy Storm Maud Hansson Carsta Löck
Originalmusik	Georg Riedel
Produktionsbolag	{{{produktionsbolag}}}
Produktionsbolag	Svensk Filmindustri, Stella Film GmbH
Distribution	{{{distributör}}}
Speltid	98 minuter
Språk	Svenska
IMDb

Emil i Lönneberga är en svensk långfilm från 1971.

[redigera] Handling

Filmen utspelas i Lönneberga i Småland under decenniet efter år 1900.

Emil är en blond pojke ungefär i 8-9-årsåldern. Hans ständiga hyss kommer sig av hans nyfikenhet. När han ska undersöka om pappas stövlar är vattentäta fyller han den ena med vatten. När pappa en stund senare ska ta på sig stövlarna är förstås vattnet kvar och en arg pappa jagar ut honom i vedboden där han får sitta och tänka över sina hyss.

När Emil vill fånga en råtta i råttfällan placerar han råttfällan under köksbordet. Nästa morgon när hans pappa sitter där och dricker kaffe för sig själv slår den igen om hans stortå. När Emil senare ska visa pappa att det blir palt till middag tappar han skålen med paltsmet i pappas ansikte. När Lina senare gör raggmunk istället slutar Emils hyss med att pappa ännu en gång får skålen med smet i ansiktet.

En dag när det är köttsoppa till middag vill Emil ha sista slurken i soppskålen. Han fastnar med huvudet i skålen. Pappa Anton vill absolut inte att de krossar skålen med spiskroken - skålen kostade fyra kronor och doktorn i Mariannelund tar bara tre kronor. De får ta fram vagnen och åker iväg till Mariannelund. När de kommer fram ska Emil bocka för doktorn och slår ändå skålen i doktorns bord så att den krossas. När de har kommit hem och pappa har limmat ihop skålen ska han förstås visa Ida hur han gjorde när han fastnade. Den här gången tar mamma spiskroken och slår sönder skålen en gång för alla.

En söndag i maj är det kalas i Katthult. När pappa ska hissa flaggan måste han gå iväg för att se till en kalvning. Ida vill bli upphissad i flaggstången så då ordnar Emil det. Pappa Anton blir förstås arg och låser in honom i snickarboden. Emil anser sig vara oskyldig och klättrar in i visthusboden där han äter sig proppmätt på korv och somnar.

En höstkväll berättar Krösa-Maja om vargar och varulvar. Det bästa sättet att fånga dem är att gräva en varggrop och nästa dag gräver Emil en sådan mellan snickarboden och visthuset och använder en stor korv som bete.

När det är jul skickar Emils mamma en stor korg med julmat till de gamla i fattigstugan. Kommandoran tar hand om korgen och låser in den och på julafton äter hon upp all mat själv. När Emil och Anton får höra vad som hänt bjuder de in de andra gamla på stort kalas i Katthult där de får äta julmat tills de är proppmätta. När de gamla blivit hemskjutsade hör de ett ylande ur varggropen - den gamla elaka Kommandoran har ramlat i gropen när hon skulle ta korven.

Snart är det sommar igen. Alfreds problem är hur han ska få Lina förstå att han nog inte alls vill gifta sig med henne. Till slut får han det ur sig: "Jo, hördu, det där gifteriet som vi talat så mycket om. Hördu, det tror jag vi tar och skiter i!". Men Lina skrattar bara och tror honom inte. Det är en varm och ljus sommarkväll så Alfred och Emil går ned till Katthultssjön och badar.

[redigera] Om filmen

Filmen spelades in på Gibberyds gård utanför Vimmerby. Inomhusscener spelades in i folkhögskolan i Mariannelund. Scenen där de gamla får åka vedkälke spelades in i Bollstabruk utanför Kramfors. Filmen hade premiär på Grand i Vimmerby den 4 december 1971.

De tyska skådespelarna fick lära sig sina repliker på svenska så gott de kunde och sedan dubbades de till svenska. Rösten till doktorn i Mariannelund är Hans Lindgrens och Kommandorans röst låter som Birgitta Valberg. Den tyske skådespelaren Paul Esser medverkade även i filmerna om Pippi Långstrump där han spelade inbrottstjuven Blom.

[redigera] Citat

- Eeeeeeeeeeeeeemil!
- Du och jag Alfred, det vet du. (Emil) Tro ja det, du och jag Emil. (Alfred)
- Sitt du där och tänk över dina hyss, det kan du behöve'! (Anton)
- Förgrömmade unge! (Anton)

[redigera] Skådespelare

Jan Ohlsson - Emil Svensson
Lena Wisborg - Ida Svensson
Allan Edwall - Anton Svensson
Emy Storm - Alma Svensson
Björn Gustafson - drängen Alfred
Maud Hansson - pigan Lina
Carsta Löck - Krösa-Maja
Isa Quensel - Krösa-Majas röst
Hannelore Schroth - Fru Petrell
Paul Esser - Doktorn i Mariannelund
Hans Lindgren - Doktorns röst
Georg Årlin - Prosten
Mimi Pollak - Lillklossan i fattighuset
Ellen Widmann - Kommandoran i fattighuset
Gus Dahlström - Stolle-Jocke, Alfreds farfar
Hildur Lindberg - Vibergskan
Astrid Lindgren - Berättare

[redigera] Musik

Musiken ur filmen blev snabbt populär och skivan med filmmusiken sålde snabbt motsvarande en Guldskiva.

"Hujedamej, sånt barn han var", musik av Georg Riedel, text av Astrid Lindgren, sjungs av Maud Hansson, signaturmelodi
"Plank vals", musik av Allan Edwall
"Amanda", folkvisa, sjungs av Björn Gustafson och Maud Hansson när Emil har låst in sig i snickarboden
"Fattig bonddräng", musik av Georg Riedel, spelas på dragspel i bakgrunden när Emil har låst in sig i snickarboden
"Opp och ner", musik av Georg Riedel, text av Astrid Lindgren, sjungs av Jan Ohlsson, på vägen till Mariannelund
"Mi märr ho lunker fälle mä", folkvisa, sjungs av Allan Edwall på vägen hem från Mariannelund
"Ack Alfred, det bästa vore...", folkvisa, sjungs av Maud Hansson när Lina skurar köksgolvet
"Kärlek, kom om kom", musik av Georg Riedel, text av Astrid Lindgren, sjungs av Maud Hansson när Lina klär om
"I dalen där som de stämt möte" (även känd som När kvällen stundar alternativt Alfred och Anna), folkvisa, sjungs av Maud Hansson när Lina stryker tvätt
"Ett litet fattigt barn jag är", folkvisa, sjungs av de gamla från fattigstugan