Erik Karlsson (Örnfot)
Wikipedia
Erik Karlsson (Örnfot) var riksråd, riddare, Hövitsman i Rumlaborgs län och Öland . 1363 döms Erik Karlsson, som medlem i upproret mot Magnus Eriksson, tillsammans med några andra stormän, att enligt landslagen dömda förlustig "jord, gods och liv" för att de "gjort försåt att konungen fånga eller döda". Konungen var Magnus Eriksson av Sverige, jämte sönerna Erik och Håkan. Men han är medhjälplig till att Albrekt av Mecklenburg blir svensk kung, Erik Karlsson får återvända och liksom de övriga medlöparna i Sverige belönades Erik Karlsson efter den lyckade kuppen mot Stockholm och östra Sverige med höga utmärkelser och ämbeten.
Han dubbades till riddare, sannolikt vid det stora riddarslaget i Uppsala domkyrka, som följde efter Albrekts "kungaval" vid Mora stenar.
Erik Karlsson hade gods i Aska härad, Björkekinds härad, Bråbo härad, Finspångs läns härad, Söderköpings stad i Östergötland, Stranda härad i Småland, Siende härad i Västmanland, Hakarp i Jönköping, Tveta härad, Vista härad, samt på Öland, där han en tid var hövitsman.
Litteratur:
- Sten Engström: Bo Jonsson och Karl-Erik Löfqvist: Om riddarväsen och frälse i nordisk medeltid
