Erikslegenden
Wikipedia
S:t Erikslegenden från 1200-talet berättar om Erik den heliges död:
"Den dagen var Kristi himmelsfärds fest, då han (kung Erik) efter vår Herre skulle vinna martyrpalmen och fara till himmelen. Den dagen bevistade han mässan i heliga trefaldighetskyrkan på berget som kallas Vår Herres Berg och där nu domkyrkan står. Då bars bud till honom av en av hans män att utanför staden funnos fiender och att det vore rådligt att möta dem med vapen.
Han säges då ha svarat: 'Låt mig i lugn åhöra denna högtids stora begängelse; jag hoppas till Herren att det som må återstå av gudstjänsten det skola vi högtidligen få höra annorstädes.' När han sagt detta överlämnade han sig åt Gud, gjorde korstecknet, lämnade kyrkan, väpnade sig och sina män, och gick med dem - fastän de voro få - manligen mot fienderna. Dessa började striden och sände sitt stridsfolk mest mot konungen. När Herrens Smorde låg slagen på marken tillfogade de honom sår på sår, de pinade och drevo spe med den redan halvdöde, och avhöggo vanvördigt hans vördnadsvärda huvud. Så gick han segrande från krig till fred och utbytte saligen det jordiska riket mot det himmelska.
Erik den helige dog år 1160 efter Herrens födelse, den 18 maj, då påven Alexander III förestod den romerska kyrka under Vår Herres Jesu Kristi styre, som vare heder och ära i evighet."
Den döde kungen begravdes i Gamla Uppsala kyrka. S:t Erikslegenden berättar om flera mirakler som ägde rum vid kungens död och senare vid hans grav.
Bland de mirakler som legenden återger finns att en källa rann upp på den plats där Erik dödades, S:t Eriks källa. Källan sägs finns än idag kvar på domkyrkans norra sida, mellan kyrkan och Fyrisån, och är markerad med en stor gjutjärnspump. Men märk att den nuvarande domkyrkan inte var byggd vid denna tid. med domkyrka menade man nog Trefaldighetskyrkan, Helga Trefaldighet, som också nämns i historikers tolkning av det inträffade mordet på Erik. Vattnet hade enligt legenden helande krafter. Efter de märkliga händelserna kring Eriks död, tog man tillvara hans kvarlevor. Relikskrinet fördes år 1273 från dåvarande domkyrkan i Gamla Uppsala till domkyrkobygget i Östra Aros, nuvarande Domkyrkan. Varje år användes skrinet i processioner i samband med sådd och skörd och liknande.