Europamästerskapet i fotboll 1972
Wikipedia
Europamästerskapet i fotboll 1972
EM-slutspelet hölls i Belgien som fått mästerskapet efter en överraskande vinst mot Italien som 1970 tagit sig till VM-final. Belgien kunde dock inte rå på Västtyskland i semifinalen.
Västtysklands stjärnspäckade storlag vann EM genom att i finalen besegra Sovjetunionen med 3-0. Laget innehöll stjärnor som Franz Beckenbauer, Günter Netzer och längst fram i anfallet Gerd Müller. På sin väg fram till finalen tog man bl.a. en historisk skalp mot England på Wembley som var Tysklands första seger på den engelska nationalarenan.
Guld | Västtyskland |
Silver | Sovjetunionen |
Brons | Belgien |
Fjärdeplats | Ungern |
Innehåll |
[redigera] Slutspel
[redigera] Semifinaler
Sovjetunionen | 1 - 0 (0-0) | Ungern | Astridpark, Bryssel Domare: Rudi Glöckner (Östtyskland) Publik: 1 659 |
Anatolij Konkov 53' |
Västtyskland | 2 - 1 (1-0) | Belgien | Bosuilstadion, Antwerpen Domare: Bill Mullen (Skottland) Publik: 55 601 |
Gerd Müller 24' | Odilon Polleunis 84' | ||
Gerd Müller 72' |
[redigera] Match om tredje pris
Belgien | 2 - 1 (2-0) | Ungern | Sclessinstadion, Liège Domare: Einar Boström (Sverige) Publik: 6 184 |
Raoul Lambert 24' | Lajos Kü 53' str. | ||
Paul van Himst 28' |
[redigera] Final
Västtyskland | 3 - 0 (1-0) | Sovjetunionen | Heyselstadion, Bryssel Domare: Marschall (Österrike) Publik: 43 400 |
Gerd Müller 25' | |||
Herbert Wimmer 52' | |||
Gerd Müller 57' |
[redigera] Skytteliga
[redigera] 4 mål
Gerd Müller, Västtyskland |
Europamästerskapet i fotboll | ||
Frankrike 1960 | Spanien 1964 | Italien 1968 | Belgien 1972 | Jugoslavien 1976 | Italien 1980 | Frankrike 1984 | Västtyskland 1988 | Sverige 1992 | England 1996 | Belgien/Nederländerna 2000 | Portugal 2004 | Österrike/Schweiz 2008 | 2012 | 2016 |