Eurovisionsschlagerfestivalen 1984
Wikipedia
Datum | 5 maj 1984 |
---|---|
Programledare | Désirée Nosbusch |
Huvuddirigent | Pierre Cao |
TV-bolag | RTL |
Arena | Théâtre Municipal, Luxemburg |
Vinnarlåt | Diggi-loo, Diggi-ley (Sverige) |
Röstningssystem | Varje land gav 12, 10, 8-1 poäng till de 10 favoritbidragen |
Antal bidrag | 19 |
Debutant | - |
Pausunderhållning | Prague Theatre of Illuminated Drawings |
Eurovisionsschlagerfestivalen 1984 sändes den 5 maj 1984 från RTL Théâtre Municipal från Luxemburg, i och med att Corinne Hermès året innan hade vunnit för Luxemburg med "Si la vie est cadeau". Festivalen genomfördes inte helt utan problem - själva teatern där festivalen sändes, hade endast 950 sittplatser, och pressen fick ingen tillgång till lokalerna, utan fick instruktioner att följa festivalen från sina hotell. Vidare hade även hotellen varit ett problem - man hade problem att ordna rum för samtliga deltagande.
Programledare var Désirée Nosbusch som endast var nitton år gammal, vilket är den yngste programledare en eurovisionsschlagerfestival någonsin har haft. Svensk kommentator var Fredrik Belfrage. Mellan varje bidrag visades en filmsnutt med ett par turister som på ett skämtsamt sätt ville visa det typiska för respektive deltagande land. I Sveriges fall visades bilder från Stockholm med en animerad film där en gul ubåt dök ner i en sardinburk.
Storbritannien fick ett kyligt mottagande efter sitt uppträdande. Engelska fotbollshulliganer hade orsakat stora skador året innan, och delar av publiken buade ut det brittiska bidraget, vilket var för första gången i Eurovisionens historia.
[redigera] Omröstningen
Den svenska segern var inte självklar. Irland tog ledningen efter första omgången (Sverige var emellertid först att rösta, och kunde därmed inte rösta på sig själva), och Spanien tog över i andra, sedan tillbaka till Irland i tredje omröstningen. I fjärde omröstningen låg Irland, Danmark och Spanien jämsides med varandra, och i omgången efter tog Danmark ledningen. Vid åttonde röstomgången hade Irland återtagit ledningen, men tappade den till Danmark i omgången efter, samtidigt som Sverige närmade sig och gick om i omgången efter. Sverige började sedan dra iväg med flera höga poäng, men på slutet kom Irland mycket nära, och inför sista omgången hade Sverige endast sex poängs ledning. Portugal som sista land gav Irland enbart två poäng, och Herreys drog dock längsta strået och vann. Linda Martin som representerade Irland vann emellertid när Sverige arrangerade Eurovisionsschlagerfestivalen 1992.
Efter omröstningen stod följande resultat klart:
Land | Artist | Sång |
Placering | Poäng | |
---|---|---|---|---|---|
Sverige | Herreys | Diggi-loo diggi-ley | 1 | 145 | |
Irland | Linda Martin | Terminal 3 | 2 | 137 | |
Spanien | Bravo | Lady, lady | 3 | 106 | |
Danmark | Hot Eyes | Det' lige det | 4 | 101 | |
Belgien | Jacques Zégers | Avanti la vie | 5 | 70 | |
Italien | Alice & Franco Battiato | I treni di tozeur | 6 | 70 | |
Storbritannien | Uni Belle & the Devotions | Love games | 7 | 63 | |
Frankrike | Annick Thoumazeau | Autant d'amoureux que d'étoiles | 8 | 61 | |
Finland | Kirka | Hengaillaan | 9 | 46 | |
Luxemburg | Sophie Carle | 100% d'amour | 10 | 39 | |
Portugal | Maria Guinot | Silêncio e tanta gente | 11 | 38 | |
Turkiet | Beş Yil Önce On Yil Sonra | Halay | 12 | 37 | |
Nederländerna | Maribelle | Ik hou van jou | 13 | 34 | |
Västtyskland | Mary Roos | Aufrecht geh'n | 14 | 34 | |
Cypern | Andy Paul | Anna Mari-Elena | 16 | 31 | |
Schweiz | Rainy Day | Welche Farbe hat der Sonnenschein | 17 | 30 | |
Norge | Dollie de Luxe | Lenge leve livet | 18 | 29 | |
Jugoslavien | Vlado & Izolda | Ciao amore | 19 | 26 | |
Österrike | Anita | Einfach weg | 19 | 5 |
[redigera] Karta
grön | Deltagande länder |
gul | Länder som inte deltog men har deltagit tidigare år |
[redigera] Extern länk
- Eurovisionsschlagerfestivalen, officiell webbplats