Evangeliska unionen
Wikipedia
Evangeliska unionen, Protestantiska unionen, var ett förbund mellan protestantiska furstar och städer i tysk-romerska riket 1608-1621, med syfte att skydda protestanternas religionsfrihet mot hotet från den katolska motreformationen.
Förbunder ingicks den 4 maj 1608 vid klostret Auhausen mellan åtskilliga protestantiska furstar, däribland kurfurste Fredrik IV av Pfalz, som var unionens huvudman, Kristian I av Anhalt-Bernburg, markgreve Georg Fredrik av Baden, hertig Johan Fredrik av Württemberg, markgreven Joakim Ernst av Ansbach samt pfalzgreve af Neuburg m. fl. Kort tid därefter anslöt sig andra protestantiska furstar (lantgreve Moritz av Hessen-Kassel och kurfurste Johan Sigismund av Brandenburg) samt flera riksstäder. Kalvinisterna var de mest aktiva. Kurfursten av Sachsen, som var den mäktigaste av de evangeliska furstarna, anslöt sig således inte.
Unionen trädde i förbindelse med Nederländerna 1608, England 1612 och Sverige, men efter protestanternas nederlag i slaget vid Vita berget 1620 i början av trettioåriga kriget upplöstes unionen 1621.
